Det har varit en helg full av känslor. Översvallande känslor. Tårar, skratt, sorg och mycket kärlek.

Jag fick verkligen en slag i ansiktet av verkligheten när något som bara inte får hända, hände min bästa vän. Hon förlorade igår en av dem som stod henne närmast i livet och sorgen som jag kände i henne var.. obeskrivlig. Jag ville bara ta det onda ifrån henne och göra henne hel men det fanns inget jag kunde göra, inget jag kunde säga för att få smärtan att försvinna, för att få allt att bli som vanligt igen. För allt var för alltid förändrat.

I den stunden insåg jag hur otrolig tur jag har. Jag hade en hel drös av dem jag älskar här hos mig. Min mamma, min syster, C och hans föräldrar. Jag ville bara hålla om dem alla och aldrig släppa taget, krama dem och pussa dem och överösa dem med all kärlek som jag har inom mig. Varför hålla tillbaka med sådant? Jag har sagt till min familj flera gånger den här helgen att jag älskar dem, och ändå är det för få gånger. De åkte tillbaka hem till Norrland för några timmar sedan och jag saknar dem redan. Jag älskar er mer än något. Glöm ALDRIG det!

Och till min älskade vän. Jag finns här för dig närhelst du behöver mig. Var stark och håll om de du älskar.