Tisdag alltså. Det känns lite som måndag eftersom jag jobbade hemifrån igår. Lurvar man omkring med skitigt hår i mysbrallor hela dagen, då blir det aldrig riktigt måndag.

Igår såg jag en mycket bra Ted-föreläsning där Mel Robbins pratade om hur vi behöver lura vår kropp och vår autopilot för att kunna få det livet vi vill ha. Det var en skön örfil och en påminnelse av mitt mantra som jag levde efter för några år sedan. ”Just Do It”. Det är inte svårare. Tänk inte så sablarns mycket. Känn inte efter. Gör det bara.

Så igår kväll packade jag träningsväskan, la fram kläder, sopade undan alla ursäkter och i morse satt jag på spinningcykeln klockan kvart i sju. Efter en helg av ont i magen och ågren kändes det vansinnigt bra att ta tag i något, om det så bara var något så litet som ett träningspass. Och även fast det kändes som att jag skulle svimma och spy samtidigt stora delar av tiden så var det så värt det. Och när man svettas på axlarna efter ett pass, då måste man ju gjort någonting rätt.

Och så måste jag ju tillägga att Terese är en grym spinninginstruktör. Många instruktörer i just spinning är sådana där överpeppiga, översnackiga typer som jag vill kasta saker på till slut. Men Terese pratar bara när det behövs. När man ska öka, sakta ner, ställa sig upp, sätta sig ner eller ta i som fan i 15 sekunder till. Perfekt, med andra ord.