Årets mörkaste tid har faktiskt inte känts lika mörk i år. Ganska tidigt, redan i oktober, kom den första snön, och sedan dess har vi nästan konstant haft snö. Den kom och gick några vändor innan den faktiskt låg kvar men sedan mitten av november har marken varit vit.
Ska vi kika lite på hur november såg ut ur min telefon?
Det kändes som att solen var på väg upp eller ner mest hela tiden i november. Det betydde milslånga skuggor och vackra himlar men också väldigt mycket mörker.
Ute hos mig på landet blir det verkligen mörkt, speciellt på nätterna när gatubelysningen släcks. Jag får ofta frågan om jag inte tycker det är läskigt att bo där ute på landet alldeles själv men nej, jag tycker ju inte det! Jag kan inte minnas att jag någonsin varit jätterädd för mörker, speciellt inte ute på landet. Då tycker jag mörkret är läskigare i stan, där kan det ju faktiskt stå någon i mörkret och hoppa på en.
Mörkret betyder ju också att man kan få sådana här kvällar, med fantastiskt norrsken. Det är lyx.
I november hängde hönsen fortfarande ute mer eller mindre varje dag, sandbadade i däcket och lilla Dotti, den enda kycklingen av sex som överlevde i år, har numera blivit en liten höna. Så glad för henne!
Karlavagnen ovanför mitt hus, var bara det.
Jag fortsatte jobba med Fia som min coach, vi är uppe i drygt ett år nu. Vilken klippa hon varit! ”Problemet” är att vi ju klickat så bra privat och jag vill umgås med henne som kompis men hon är en sån där professionell typ som sätter tråkiga gränser. Så jag funderar på att göra slut med henne som coach för att få en kompis. Tråkigt bara när hon är så bra?!
Som du ser på andra bilden (och kanske sett på stories) har jag kastat om vardagsrummet och kontoret och här hade jag precis haft examensfirande på Zoom med höstkullen i Social Brand Lab. Att få höra vad kursen gett mina elever och se hur de vuxit, det är ju värt allt.
En morgon åkte jag in till stan tillsammans med en makalös soluppgång. Var tvungen att stanna bilen vid flygplatsen för att ta en bild.
Och sedan fick jag hänga med Jonas och Jennie på High Coast Creatives frukost på House Be. Den typen av fysiska event är så sjukt viktiga för mig, i och med att jag jobbar hemma typ jämt.
Den 17 november fyllde mamma 65 och samma förmiddag åkte jag förbi min vän Johanna Forsberg för att plocka upp en födelsedagspresent till mamma. Johanna är konstnär och gör skulpturer i finmaskigt nät som du kan se där bredvid kaminen, samt den fantastiska lampan. Hon har även galet bra smak när det kommer till inredning?!
Sedan åkte vi förbi på morfars grav som äntligen fått en gravsten (han gick bort i påskas och det tar tydligen ett halvår att få en gravsten på plats), tände ljus och sa hej. Fortfarande så konstigt att han är borta.
Är det bara jag som tycker det är så makabert att mormors namn står på gravstenen fast hon lever? Det är tydligen praktiskt. Men ändå väldigt makabert.
Alltså, mormors lycka inför den här lille pojken finner inga gränser. Hon är så lycklig över att äntligen få ett barnbarnsbarn. 92 bast och ändå piggare än på länge. Tror på riktigt Vilmer bidragit till den piggheten. Hon lyser som en sol och kallar honom ”guldklimpen”.
Fina mamma, 65 bast och vacker som en dag! Bakom henne i mittenbilden ser du min presentt som Johanna gjort!
November betydde också distriktsstämma för Centerpartiet i Västernorrland. Jag har ju pratat lite om att jag har engagerat mig i lokalpolitiken och det var verkligen huvudet före in i det för nu står jag på regionlistan! Långt ner visserligen så kommer förmodligen inte komma in men ändå så glad att jag blivit mottagen med öppna armar!
Tänker jag ska skriva ett separat inlägg om mina tankar kring att engagera sig politiskt, skulle det vara intressant?
Började julpynta lite på verandan, gjorde en krans till dörren och satte ljung i den fina krukan/ljusstaken/vasen som min vän Jessica Persson gjort! Älskar att ha så kreativt duktiga vänner.
Under regnbågsveckan i Övik så kom Yolanda på besök för att hålla en föreläsning som en del i de aktiviteter som pågick under veckan. Yolanda är föreläsare, transaktivist och spoken word-poet och jag hade lyxen att få dela bokförlag med henne när jag släppte ”Yrke: Influencer” för snart fyra år sedan. Vi hängde bland annat på Bokmässan där hon gjorde ett framträdande med sin poesi och jag var helt golvad av hur bra hon är.
I vilket fall, jag kunde inte gå på själva föreläsningen men mötte upp Yolanda och hennes kompis som pluggar till Naturguide på Öviks Folkhögskola. De hade åkt skridskor på skoltid liksom?! Dröm. Så kloka och intressanta personer som bidrog med nya perspektiv i min lilla vardag.
Samma kväll var jag medbjuden på hockey med Öviks kommun som bjudit med en massa företagstjejer till sin loge för att prata företagande i Övik och kolla hockey. Superspännande och inspirerande kväll – och vi vann!
Jennie var lite mer intresserad av hockeyn än vad jag var. Gastade liksom riktig hockeystrategi? Jag var impad.
Och sen kom vintern på riktigt.
Och första advent! Då fick jag lyxbesök av mamma och mormor, vi åt lussekatter och drack te och hon berättade om gamla äventyr från byn (hon är ju född i Eldsmark där jag bor nu).
Och sen blev det december!
2 svar
Men hej och hå vad otroligt fin du är i din gröna mössa! Den passar dig perfekt!
Ps: har läst din blogg i ett år och detta är första gången jag kommenterar. Haha, ytligt ja visst men du fullkomligt lyser i din lille mösse! Önskar dig ett fint nyår och tack för att du skriver så härligt om högt och lågt, det ger mig perspektiv. Kram från 2-barns morsa på Ekerö
Åh tack!! Vad KUL att du kommenterar, det är ju så sällan man får ett namn bakom siffrorna i statistiken. Så det gör mig glad! Och tack för komplimangen! <3