Nu är det så här va. Jag jobbar 100%. Jag pluggar 50%. Sedan frilansjobbar jag lite på det. Det är liksom lite mycket just nu. Och jag blir lite ledsen för det är så mycket mer jag vill göra. Jag vill blogga glatt och ostressat och inspirerat om tankar och känslor och fint och lite hjärtasmärta och sånt. Jag vill designa nytt lite här och där. Jag vill dricka drinkar med vänner och jag vill sminka mig lite oftare. Men jag orkar inte. Det finns inte tid, det finns inte ork, det finns inte hjärtslag och timmar så det räcker.

Det är konstigt att man kan vara så glad och levande och lycklig och samtidigt så überstressad. Det här trycket över bröstet som jag inte riktigt kan skaka av mig, det gör mig lite orolig. Och så blir jag ännu mer stressad. Anar ni catch 22?

Men jag är glad. Jag behöver bara andas lite oftare.