Om att skaffa barn. Själv.

Igår fyllde jag 38 år. Och nu har jag bestämt mig. Jag vill ha barn.

Det här beslutet är något som är långt ifrån självklart för mig. Jag har aldrig haft en barnlängtan och aldrig direkt gillat barn om jag ska vara ärlig. Om man sedan lägger till att det är över ett decennium sedan jag var i en långvarig relation så är det här med barn något som inte direkt varit en fråga jag behövt ta tag i.

Tills den där klockan som tickat lite oroväckande i bakgrunden blev till ett stort jävla Big Ben-klockspel.

Någonstans i höstas började jag fundera på det mer seriöst. Det här med att skaffa barn själv via klinik. Att helt enkelt köpa ett gäng simmare istället för att försöka hitta en man. Det här med relationer verkar ju inte vara min grej men att styra upp saker själv – det är verkligen min grej.

Så jag ringde helt sonika gynekologen och sa ”hej, jag funderar på att skaffa barn själv, hur gör man?”. Sedan följde en fertilitetsutredning och nu står jag här med numret till en klinik i Danmark. Som förhoppningsvis ska ge mig ett barn.

Videon ovan spelade jag in för ungefär en månad sedan så den är inte dagsaktuell men jag väljer ändå att lägga upp den för många av de här tankarna snurrar fortfarande. Och sorgen är högst närvarande. Det skulle ju inte bli så här. Men nu blev det så och då får man göra det bästa av situationen. Något jag ändå är en mästare på.

Så nu börjar ännu ett äventyr. Det som kanske kommer innefatta mig som mamma och en liten person till i mitt liv. Herregud, det känns helt bisarrt bara att skriva det. 

Så nu är frågan – vill ni vara med på den här resan? Vill ni att jag skriver om hur det går till med insemination och mina tankar kring den här processen? Jag inser att det kommer göra bloggen ännu mer spretig men va fan, livet är ju sånt. Spretigt och fullt av vägskäl. Det är bara att hänga med och gilla läget.

Har du egna erfarenheter kring att skaffa barn själv, please let me know. Jag är aningens vilsen i det här. Men förväntansfull. Och skiträdd.

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

84 svar

  1. För det första, grattis i efterskott på födelsedagen! <3
    Sedan, att skaffa barn är stort, det är en härlig berg och dalbana, oavsett hur man väljer att skaffa. Efter vi fick Noah ville vi ha en till snabbt, men livet ville annorlunda. 15 månader senare sitter vi nu med en PCOS-diagnos och ett helt annat sätt att skaffa barn på denna gången än vad förra var.
    Med det sagt, jag vill gärna läsa din bergodalbana. Väldigt gärna! <3

  2. JA jag vill att du skriver om denna resa! tycker detta ämne är oerhört intressant och tror dessutom du kan hjälpa många andra i liknande sits. STORT lycka till och grattis till att du hittat vilken väg du vill ta. <3

  3. Åh, jag läser gärna om resan. Är också 38 och hör precis som du plötsligt det där klockspelet som dånar så relaterar mkt. Grattis till dig och lycka till på färden 🙂

  4. Så klokt och fint. Vill höra mer! Och jag kollar på dina videos här på bloggen, följer dig på insta och Facebook. Poddar är jag fortfarande inte bra på att få in i mitt liv.

  5. Har en vän som sa att hade hon inte träffat den rätte när hon fyllt 40 skulle hon bli mamma på egen hand. Nu är hon 44 och har en son på 3,5 år samt en särbo.

    Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli väldigt bra ändå!

  6. Grattis i efterskott och vad spännande! Blir det dock inte bara lättare att ligga med någon eller göra nån deal med nån manlig vän än att åka till klinik? Spermier som spermier typ? Xx

  7. Jag vill absolut följa med på din resa. Vilket stort och fantastiskt beslut. Jag har själv en son på snart 12 år och jag har i så många år längtat efter ett barn till. Men att hitta någon att leva med verkar omöjligt och jag är inte heller säker på att jag vill det. Så att skaffa barn ensam är också någonting jag funderar på.

  8. Så fint och vackert att du delar med dig av dessa känslor och tankar. Jag beundrar dig! Vill jättegärna höra mer om detta och följa din resa. Har lyssnat en del på en podcast som heter ”Not by accident” som handlar om en australiensisk dokumentärfilmare som dokumenterar och berättar om sitt beslut att skaffa barn på egen hand. En av de bästa och mest berörande poddarna jag hört. Kan verkligen rekommendera den. KRAM och JA det är okej att känna alla känslorna. Tack för att du delar med dig, som sagt.

  9. Åh, jag vill gärna höra mer! Har själv en dotter på snart 11 år och fyller 27 år till hösten. Har länge varit sugen på syskon till dottern, men inte träffat den rätte ännu. Har visserligen tiden på mig ett tag kvar, men börjar ändå känna att det snart börjar bli dags att ta till plan B om det inte sker något snart. Så jag är nyfiken och vill veta allt.

    Är det någon åldersgräns? Kostnader? Skillnad på att skaffa barn själv i Sverige vs Danmark? osv.

    Kram Sanna

  10. Klart du ska skriva om ditt livs resa. Du ska skriva om det som du känner att du vill skriva om och inte skriva för att vara andra till lags. Du verkar vara en sån stark person så jag tror du vet vad du vill och kan även om du själv ibland.

    1. Tack snälla! Ja, jag vill skriva (har ju alltid skrivit om allt typ) men det blir ju ett rätt långt steg från mina ”vanliga” inlägg, mest därför jag ville veta. 🙂

  11. Jaaaa alltså åh vad jag vill ha mer av sånt här i bloggvärlden! Mer öppenhet och visa sig sårbar <3 Jag läser gärna om resan om vill vill dela med dig av den.

    Jag är snart 33 och har heller aldrig haft någon barnlängtan. När kompisar drömde om familj och att gifta sig när de blev stora tänkte jag på annat och de flesta av mina vänner har barn i 5-årsåldern. Men jag tror att jag kommer vilja ha barn nån gång innan jag fyller 40 iaf 🙂

    1. Åh fina, tack!! Ja, alltså, dessa tankar har för mig kommit typ bara det senaste året. När jag var 33 hade jag INGA tankar på detta. Så det kommer kanske längre fram!

  12. Men herregud, Linda, det kan väl inte vara så svårt att hitta någon karl? Världen är ju full av karlar som gärna skulle vilja dela sitt liv med dig och ha barn med dig. Det är många fördelar med att vara två även om det inte alltid är en dans på rosor. Tro mig, jag har varit gift med min, Anna, i snart 44 år. Lite konflikter får man räkna med, det är ett ständigt komprimissande, men det brukar lösa sig. Sedan, tänk på ungen. Det kan väl vara kul för den att ha en pappa också och så får du förhoppningsvis lite hjälp med blöjbyte och amningen. Ja, med flaskan alltså när det blir dags.
    Så börja med att hitta en karl snabbt, det är väl inte så noga vad det är för en? Vi är ganska lika när allt kommer omkring! 😉 Men en som har lite slantar och ett bra jobb bör han ha. köp inte grisen i säcken!
    Men visst, du kan ju alltid skaffa en unge först själv och sedan hitta en karl. Det blir ju lite omvänt med det fungerar säkert.
    Lycka till!
    //Carl, gammal erfaren karl

  13. Det ger mig hopp att du vid 38 års ålder bestämt dig för att du vill ha barn. Jag vill inte ha barn nu vid 24, men jag vill ha hoppet om att jag kanske en dag i framtiden kommer att att känna att jag vill det…

    1. Du har ju en väldans massa tid på dig, SÅ många vändor har jag tagit sedan 24. Så ja, hoppet kan du absolut leva på, jag har gått fram och tillbaka i ”vilja ha barn”-frågan så många gånger sedan dess.

  14. Så starkt och modigt! Jag följer gärna din resa om du vill dela den. Har en kollega som skaffade barn själv runt 38-års ålder och även om det såklart är tufft ibland så är det hennes bästa beslut någonsin.

  15. JA JA JA!! Hoppas verkligen man får möjlighet att läsa om den resan! Du är en förebild för mig och detta är ett ämne som jag vill veta mer om/lära mer om.

  16. Sitter o gråter här till din video. Den är så stark…du visar liksom din själ.
    Man ser allt i dina ögon. Det är så fint.
    Tack älskade Linda. Jag vill så hemskt gärna följa dig i denna resa <3

  17. Hej vännen <3
    Jag tycker det är JÄTTEBRA att du skriver om det här.
    Jag är ju själv otroligt naken i mitt skrivande på bloggen och delar med mig av både mörker och ljus.
    Jag känner en jättefin tjej som skaffade barn själv. Hon är lesbisk och har än inte träffat en partner. MEN pojken hennes är ju helt underbar och ger henne en enorm glädje och lycka i livet. De jag vet är jobbigt är att hon är ganska ensam, då hon inte har någon bra relation med sina föräldrar. Det tror jag är en stor fördel om man har den backupen. För man behöver avlastning emellanåt.
    Jag menar jag skaffade barn med en person som jag var gift med, men han lämnade oss med ett brev i brevlådan när min juvel var 6 månader…. Det finns inga garantier bara för att man är i en relation ju.
    Så nog kan man vara ensam mamma, det vet jag med. Men jag hade stort stöd av mina föräldrar och mina syster med familj.
    Men när min dotter var 4 träffad jag min man och han är ju idag hennes pappa. Nu är hon 13 år och ingen annan kan ta den platsen som han har som pappa i hennes liv.
    Pappa är inte något man blir per automatik, det är något man är för att man VILL vara det. En icke närvarande biologisk pappa är ju inget att ha, eller hur…?
    Jag tror på dig och att du har noga tänkt igenom ditt beslut. Det är mer än många andra som får barn gör… Du kommer älska detta lilla liv och göra allt för ditt mirakel. Resten löser sig på vägen.
    Jag tror på att man ska följa sitt hjärta. Och jag kommer följa dig och stötta dig via cyber så gott jag kan.
    Som du förstår har jag varit med om en del i livet, och jag tror inte på att hålla inne på något man längtar efter. Följ din inre känsla och dröm, du kommer bli en fantastisk mamma.
    Varma kramar Anna

    1. Tack fina Anna. Och tack för att du delar med dig av din historia. Det är lite så jag tänker, en pappa kan ju komma senare, honom är det ju ingen tidsfrist på liksom. KRAM.

  18. Jag har följt dig så många år, men kommenterar för sällan. Klart du ska dela med dig av detta, om du vill. Sen tänker jag att det är en ypperlig idé med att flytta hem till norr och skaffa barn. You go! Livet är en berg- och dalbana, och jag är tacksam för att få en inblick i ditt (och andra bloggars) liv. ❤

  19. Å vad spännande! Jag vill gärna följa din resa!
    Jag har precis gjort min, jag gjorde insemination i december och i september blir jag mamma ☺️ Jag valde dock att göra det på en privatklinik i Malmö, fick jätte bra hjälp både där och hemma hos min gynekolog. Lycka till😃

  20. Känner du att du orkar och vill så tycker jag absolut att du ska dela med dig om denna resa. Är själv 38, men kommer inte få möjligheten att få några barn av olika orsaker, men jag skaffade hund ”istället”. Tror det är ett bra tänk, att fylla med innehåll och sen se om du vill använda det, sunt tänk! Kan varmt rekommendera klara zimmergrens bok, längtan bor i mina steg.
    Följer dig på bloggen och instagram. Lyssnar sporadiskt på podden. Kram!

    1. Jag tror absolut att det kommer bli terapeutiskt att skriva om det och få ert fantastiska stöd. Det gör att det känns SÅ mycket mindre ensamt.

      Jag är ledsen att du inte kan få barn men hund är fan minst lika bra! Älskar min Leia gränslöst! Tack för dina svar! Kram!

  21. Åh, go for it! Jag ramlade in på din sida.. och vill bara ge dig en stor kram och pepp att följa dina tankar och känslor. Livet är för kort för att vänta, det är inte enkelt för någon att vara förälder men hade jag vetat hur fort tiden går hade jag vågat satsa på en till liten människa. Jag är väldigt tacksam och glad för vår dotter men det gnager ibland.
    Skriv gärna fler inlägg om det och berätta hur det går för dig på din resa.
    Många kramar!

  22. Så modigt av dig att dela så öppet och så skönt för mig att få ta del av. Ensamhet som vuxen är något som behöver lyftas fram mer och att livet inte alltid är tipp topp. Du är så klok i ditt resonemang och önskar dig allt gott!

  23. Hej Linda!
    Vill bara skicka massa pepp. Inte nån slavisk följare men tittat in då å då. Klart du skall skaffa barn själv!!💕💕👌 (o här är jag lite partisk)
    Jag hade inte heller tänkt ha barn själv men nog vetat sen 25 års åldern att jag velat ha barn endå. Tiden ticka o jag hade det som backup men skjutit på det. Vid 33 gör jag det,.. vid 35 osv. Sen satte jag som mål för nåt år sen att har jag inte träffat nån innan årskiftet så kör jag. Det var ju såklart en sorg att inse att d nog inte skulle bli som en tänk det med partner o så, men sen kom iaf jag fram till att om jag måste välja mellan man eller barn i livet så vill jag garanterat ha barn. O det är ju ngt en kan påverka och ”skaffa” själv. Plus att det tyvärr som kvinna är lite tidsbestämt o en partner kan en förhoppningsvis träffa hela livet.
    Oj nu blev det långt märker jag..
    Iaf, det var förra nyåret o efter drygt ett år o fem insemination samt tillslut en ivf är jag gravid!
    Vill mest säga hejja! O som sagt, en kan alltid kolla upp status med allt o sen ta ett slutgiltigt beslut. För saker tar oftast tid har jag fått lära mig…
    Jag vände mig till dk eftersom det är sån kö här hemma.. plus att en blir ifrågasatt som det är.
    Sen vill jag såklart tipsa om Femmis!
    Iaf, hejja dej o lycka till💓
    Karin

    1. Hej Karin! Va kul att du kikade in! Och tack för din kommentar!!

      Jag känner igen mig i det du skriver om sorgen men också just det här att om man måste välja så väljer jag barn. Det har tagit tid för mig att komma till den punkten men nu är jag banne mig där. Och GRATTIS att till slut blivit gravid!!

      Kram!

  24. Hej Linda! Så starkt att dela något så personligt! Hejja dig! ❤

    VÄLKOMMEN HEM TILL NORRLAND om det blir så! Till solen som aldrig vill gå ner på sommarkvällarna vid klipporna vid havet, till det totala lugnet, till de helt knäpptysta vinterdagarna mitt ute i en snötung skog. Till att plocka midsommarblomster längs vägkanten en lördag kl 03 i träskor. Till ALLT! Stor kram till dig!

  25. lycka till med din resa! Har själv gjort insemination i Köpenhamn (StorkKlinik) och är ensamstående. Och nu i v. 11. =)
    Det var ett medvetet beslut som jag tänkt på länge eftersom jag aldrig heller haft en partner (är 31 år) och jag vill ha barn innan det är försent så att säga. För min del är det, det bästa jag gjort!

    1. ÅH va kul att höra! Whee va spännande! Och tack för rekommendationen, det lutade redan åt Stork så skönt att höra att du gillar dem! 🙂

  26. P.s. Vet inte om du redan bestämt var du ska/vill göra din insemination än, men jag skulle absolut INTE välja Sveige! Riktigt USEL VÅRD och stöd och kunskap om detta än så länge (och lång kö och dyrt)!
    Jag gjorde som sagt min insemination på StorkKlinik i Köpenhamn och jag är sååå nöjd med deras bemötande, deras proffesionalitet och hjälp och stöd! Rekommenderar verkligen dom! =) D.s.

  27. Hej! Jag hittade precis till din blogg eftersom jag inte kan hålla mig ifrån att googla runt en massa på ämnet ”skaffa barn på egen hand”. Jag har hittills bara hunnit läsa ett axplock av dina inlägg men har inte sett att du berört frågan om ersättning från Försäkringskassan. Av allt sökande på nätet har jag nämligen förstått det som att man kan söka ersättning via Försäkringskassan för vård som utförs utomlands men som man skulle ha rätt till i Sverige. Vet inte exakt vad som gäller mer än att inseminering/ivf ingår, du kanske redan har koll? Ville mest tipsa ifall du inte hört talas om det. Jag är 37 år och har själv inte heller lyckats hitta den rätta, jag ska därför påbörja ivf som ensamstående via Landstinget nu i sommar. Ska bli spännande att följa din resa, heja dig! Kram Sandra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

23 bilder från mobilen hittills i april

Att det blev just 23 bilder som skulle få representera dessa 23 hittills avklarade dagar i april, det var faktiskt bara en lycklig slump. Det

Uteserveringspremiär!

Igår kom våren till Stockholm på riktigt. Eller till MITT Stockholm i alla fall. 17 grader varmt, vårkappan åkte på, sneakers prydde tassarna och det

Ett lite osammanhängande blogginlägg

Vet du. Jag har tänkt varenda dag sedan i onsdags (då jag sist bloggade) att jag ska blogga. Men jag har känt sån prestationsångest inför