Jag tog inte mina första hål i öronen förrän jag var över 20 år gammal. 21 tror jag till och med att jag var. Jag var en av dem som istället gick rakt på att pierca mig i näsan (det var 1998 och näspiercingar var jättecoola och mainstream, okej?).

Näspiercingen tog jag dock ut sisådär 10 år senare när en chef inte så subtilt påtalade att det såg oseriöst ut. Och jag kände liksom att jag var klar med den.

Fler hål i öronen har jag dock velat ha länge! Äääälskar de som har fyra-fem hål i örat och ser lite ut som en julgran, mina bästa inspos är så klart Josefin och Vanja.

Jag har gått omkring och funderat på det här i månader och när jag väl bestämt mig så ska det ju hända nununu. Att boka tid och sedan vänta lite till funkar inte riktigt för mig.

En kompis hade spontant gått in på Ur & Penn i Övik och tagit hål så jag gjorde helt sonika detsamma. Betalade för örhänget och då ingick håltagningen. Att tjejen som gjorde det hade hål längs med hela örat gjorde att jag kände mig trygg i att hon skulle punktera min örsnibb.

Och alltså, det är ju inte skönt. Det gör inte jätteont, men det är inte skönt. Och det här med att man liksom känner när hon tar i för att trycka igenom. Det är lite läskigt.

Men så vips hade jag två nya hål i höger öra! Nu ska de få läka och sen blir det julgran för hela slanten.

Ta-da!

Tack Jonas för bilderna!