Några tankar om utmattning

Den senaste tiden har jag sovit väldigt mycket. Snittat kanske 10-11 timmar per natt, vaknat vid åtta, jobbat lite från mobilen men sedan somnat om och inte klivit upp före lunch. Det har gjort att halva dagen gått innan jag kommit igång med någonting alls och det har resulterat i att jag känt mig både lat och oproduktiv på grund av det (även om jag sedan jobbat hela kvällen). Något som har gjort mig nedstämd och därmed ännu tröttare. En riktigt ond cirkel.

Efter beslutet att lämna InoS och att sedan släppa den nyheten förra veckan så insåg jag något. Jag har inte varit lat, jag har inte varit i en “funk”. Jag har varit utmattad. Och bara för att man inser det och tar beslutet att göra en förändring så betyder inte det att man helt plötsligt är back to normal. Kroppen är trött efter att ha jobbat hårt väldigt länge och all stress försvinner inte bara magiskt på en gång för att man bestämt sig för att nu är det nog.

Härom dagen vaknade jag klockan kvart över sju och kände mig pigg. Var helt chockad över känslan och när jag såg den rosa soluppgången utanför fönstret bestämde mig för att bara fånga ögonblicket och gick ut på en långpromenad med Leia. Inte nog med det, jag hade fått i mig frukost och börjat jobba innan nio!! Det var INTE igår. Inte ens i ÅR.

Efter sisådär 3-4 timmars intensivt jobb så var jag dock helt slut och tog en tupplur på en timme (eller två). Gick ut på ännu en promenad med Leia och lagade sedan mat (!!). Jag förstår att detta för många är mycket vardagliga ting och jag har varken man eller barn att ta hänsyn till men för mig är detta en riktig seger.

Jag märker att jag har stora problem med fokus och blir riktigt irriterad på mig själv när tankarna virrar ihop sig, jag glömmer saker eller inte kan fokusera på den uppgift jag har framför mig. Men efter insikten om att det faktiskt är utmattningen som gör det och att jag bara måste ha tålamod gör det lättare och jag blir snällare mot mig själv.

Sjukt att jag inte dragit den slutsatsen innan. Jag har bara tänkt enorm stress = utmattning. Men det är ju så mycket mer komplicerat än så. Jaja, jag skyller på utmattningen att jag inte kom till den insikten tidigare. Cirkeln är sluten liksom. 😉

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

22 svar

  1. Oj va jag känner igen mig i det där. Speciellt att även det “lilla känns som en stor seger. Tror det är viktigt att faktiskt stanna i den känslan en stund och inse att det är en seger. Att det är en stor sak för en själv.

  2. Känner så igen mig ♥ Varit sjukskriven sen 16/1 och har nyligen sagt upp mig från mitt jobb för jag insåg att jag kommer aldrig bli bättre om jag stannar kvar där. Jag kommer bara falla tillbaka..

  3. Jag blev sjukskriven för utmattning för sju år sedan. Läkaren sa att jag kom i sista stund, att jag kunde fått en hjärtattack när som helst och ändå ville jag först inte gå med på att jag var sjuk. Det tog lång tid att komma tillbaka och jag ville för mycket väldigt många gånger och kraschade igen och fortfarande idag så gör jag en avvägning varje dag: hur mår jag, hur mycket orkar jag, vad kan jag och jag lär mig nytt om hur jag funkar hela tiden. Det är milsvid skillnad på hur det var när jag blev sjuk och hur jag är nu, jag trodde aldrig jag skulle få så mycket energi och ork tillbaka efter att ha kört slut på mig men jag kom tillbaka när jag lärde mig hur det funkade för mig. Allt från att stänga av pushnotiser, plocka bort en del saker fastän jag älskade dem (twitter tillexempel) och prioritera vila, tid i skogen, tid för träning och återhämtning för att orka jobba. Jag tror inte man sluter cirkeln, jag tror mer det är som att leva med en sådan där hjärtfrekvenskurva – det är toppar och dalar och toppar och dalar. Svammel kanske. DU är grym, ta hand om dig!!! <3

    1. Åh herregud Elna! Jag tror inte ens jag tänker på de fysiska grejerna som utmattning kan föra med sig. Absolut, de säger att hjärnan “går sönder” men hur relaterbart är det?

      Älskar för övrigt ditt svammel, precis det där försöker jag ta till mig. Ge mig själv aktiv återhämtning. Och skogen. <3

  4. Känner igen mig i det där. Tror, som du själv skrev, att det är viktigt att se även små saker som en seger. Och viktigt att försöka hitta egna, fungerande rutiner. För mig, som lever med två andra kroniska sjukdomar, har insikten om att vila i förväg varit viktig. Att vila när jag redan är trött är för min del försent. Så nu försöker jag ha rutin på att planera in vila på dagen, varje dag. Inte alltid det funkar, men man får jobba på det. Och för min del har min BuJo varit till stor hjälp när det kommer till små förändringar i vardagen genom min tracker. Håller tummarna för att du snart mår bättre och hittar enbättre fungerande tillvaro. Stor kram!

    1. Vila i förväg, det var en god tanke, det har jag nog aldrig tänkt på. Skönt att du hittat ett sätt som funkar för dig! Och ja – trackern har öppnat mina ögon med! Älskar BuJo. 🙂 Kram!

  5. Så tänkte jag också, “fan vad lat jag är”. Jag bara grät, somnade om och grät lite till, gjorde ingenting förutom promenader i skogen. Sen börja jag träna och yoga. Yoga hjälper alltid och skogen. Men det tar tid. Fan vad pretto jag lät. Sorry. Kan fortfarande bli sådär extremt trött ibland. kram

  6. det är ett sådant stort himla steg i rätt riktning att bara vara medveten om situationen, och det låter det verkligen som du är <3 nu är det bara att jobba utefter det, att allt inte alltid går ihop osv. och det blir bättre!

    all pepp och kärlek!

    1. Åh, tack!! Men åh nej fina du. Säg till om jag kan göra något, laga mat åt dig eller nått. Snart ska vi gå i skogen massor ihop. <3

  7. Var rädd om dig. På alla sätt du kan. Det låter som att du börjar se det tydligare nu och det är så viktigt för att det ska kunna bli bra. Tillåt dig själv att släppa saker, och bara vara. Tips från en sån som aldrig kommer att känna sig pigg igen för att utmattningen fortsatte in i ett kroniskt tillstånd. Ju mer du vilar dig nu, desto snabbare kommer du att orka igen. Inte för att skrämma upp dig, men för att verkligen betona hur viktigt det är att du tar all tid du kan till vila, och kanske mer än du tror att du kan. All kärlek!

    1. Tack fina Wilda. Åh nej, fy fan för kronisk trötthet. Du är en sån kämpe och en sån fin själ. Tack för att du delar med dig. Kärlek!

  8. <3 Så himla starkt av dig att känna igen varningssignaler och lyssna till vad din kropp försöker berätta för dig! Kroppen är rätt häftig på det sättet men i dagens samhälle har vi svårt att faktiskt lyssna på kroppen för vi har så mycket annat som vi "måste" göra. Problemet är ju att om vi inte lyssnar på vår egen kropp kanske alla de där "måsten" inte kommer att ens kan bli av för kroppen kommer i slutändan att vilja skydda sig och kommer göra att du fysiskt inte kan ta dig upp från sängen.
    Se till att ta hand om dig själv för du spelar ju huvudrollen i ditt liv och DU förtjänar att må bra. Små steg i taget och ställ inte för många krav, välmåendet är viktigast.

    1. Tack snälla du! Precis så är det ju. Till slut lägger ju kroppen av helt. Typ “nu lyssnade du inte, nu stänger jag av, jag varnade dig!”.

      Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Gravid vecka för vecka

En helt ny resa – Gravid vecka för vecka!

Idag har jag en ruskigt spännande nyhet att berätta – jag ska nämligen vara med i YouTube-kanalen Gravid vecka för vecka! På den kanalen delar

Hej från flyttkaoset!

Hallå kompisar! Jag ville bara kika in och ge er en snabb update på livet. Egentligen borde jag stå och packa eller skrubba en ugn