Efter att ha suttit i uterummet i Kvaved och skrivit och skrivit och skrivit på boken tills fingrarna blödde vaknade jag en morgon och kände att nej, nu behöver jag miljöombyte. Så jag tog Leia och satte mig i bilen och åkte mot havet.
När jag och Sara sprang Lotsstigen förra året så hamnade vi på en strand vid en liten vik ungefär halvvägs. Den har jag tänkt att jag ska återvända till men inte riktigt kommit så långt. Men den här dagen tog jag sikte på Tennviken.
Tennviken ligger nästan ute vid Skeppsmalen ungefär tre mil utanför Övik. En liten by med röda stugor och kör man av på en pytteliten skogsväg innan man kommer in i byn så kommer man fram till en liten strand som man ofta får ha alldeles för sig själv. Dit åkte vi.
Precis innan man kommer ut till stranden så går Lotsstigen förbi, en alldeles perfekt trailstig som faktiskt är (från någon som inte är löpare) helt underbar att springa. Recommend.
Jag hade inte med mig badkläder så satte mig istället på bryggan och mediterade och lyssnade på vågklucket och måsarna. Själamat för hela slanten. Leia låg bredvid och vädrade med nosen som besatt.
Jag hade hoppats komma tillbaka hit och bada under min Kvavedvistelse men det blev inte av den här gången. Som tur är ligger nog Tennviken kvar även nästa år.
