Mina jeans skär in så långt i min midja att jag vara väntar på blodutgjutelse och imploderande organ. Jävla muffins. Varför skulle jag gå och bli en muffinsmamma för? Och varför skulle jag gå och bli förkyld preciis när jag kommit igång med träningen? Och varför ska DansAerobicspasset vara inställt preciiis när jag bestämt mig för att jag ska börja igen efter förkylningen från helvetet?

Om inte om hade varit liksom. Då jävlar hade jag varit smal och fit. Och inte sockerberoende.

9 svar

  1. Tänk om man kunde vara sådär onormalt käck och liksom nöja sig med att bara laga muffinsen men inte äta dem. Det är ju så trevligt att baka, men tyvärr så oerhört trevligt att också äta dem. När de står där varma och doftande på plåten vill man moffa i sig två, tre, åtta stycken!

  2. FRIDA:
    Ja! Skitord.

    LINDA:
    Precis, jag som hade hela livet klart – jag skulle ju vara smal och snygg!

    JOSEFINA:
    Ja, det kommer ju aldrig att hända. Att man är den där klämkäcka dvs. Jag moffar.

    MONIKA:
    Hrm.. på måndag?

    JEMPA:
    Dessa jävla om.. men gott var det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Ett bucket list moment

I torsdags checkade jag av något på min bucket list som funnits där i en sisådär 10 år. Jag hängde med, och intervjuade, den ursprungliga

Första veckan i december

Det har gått en hel vecka av december och snart är det här året slut. Minns du när man var tonåring och åren liksom kröp

63. Kristin ”Krickelin” Lagerqvist

På Västkusten hittar vi bloggentrepenören Kristin Lagerqvist. För 10 år sedan startade hon sin blogg som en hobby. Då hade hon varken mejladress eller datorvana, och inte heller någon aning om att det var starten på en karriär inom sociala…

Internetdagarna

Här sitter jag hemma vid datorn med ett diadem med en Rudolf-ren hängandes över hörnet på datorskärmen. Den skvallrar om att det var julbord igår!