Jag är väl inte direkt förvånad. Inte heller jättebesviken eller speciellt ledsen. Bara trött. Bara så otroligt trött.
Jag var på dejt ikväll. Men en kille som jag faktiskt hade sett fram emot att träffa. Orkar inte dra några detaljer men det är nog safe to say att jag inte kommer höra av honom igen. Han kunde nog inte haft mer bråttom hem om det brann. Jag var väl inte hans typ.
Men då kommer ju den uppenbara följdfrågan; vems typ är jag då? För det verkar ju onekligen som att de enda som dras till mig är desperata, smått efterblivna eller bara fula. No offence. Kanske är jag desperat, smått efterbliven eller bara ful med.
I'm one bad date away from bitter.
Eller kanske har jag redan passerat gränsen.
4 svar
Nej nej nej, jag känner inte dig mer än här på bloggen men det är verkligen inget fel på dig. Du har bara inte träffat rätt ännu, de kommer hända när du minst annar det. Ja jag vet det låter som en klyscha. Men jag tror starkt på att om man tror att det ska hända så blir chansen större och besvikelserna mindre. 🙂
I hear you sister. Visst känns det som att antingen får man ”nöja sig” med någon som egentligen spelar flera ligor under en själv, eller så får man bli förevigt singel och låtsas att det är vad man vill.. BLÄ!
Har svårt att hålla med om att du är ful, just nu är du nog en aning bränd, men det bleknar.
ta det lugnt, lek och roa dig, ta hand om dig på alla plan.
/Varma hälsningar
/K
CECILIA:
Besvikelserna mindre? Jag önskar verkligen jag hade din positivitet! Själv känner jag bara att om jag inte hoppas så kan jag inte bli besviken..
LINTIN:
Haha! En tjej i min smak! Ska vi skjuta oss direkt eller? :p
KATTIS:
Blir jag brun och bränningen bleknar då? 😉 😛 Förlåt, humor är det bästa försvaret har jag hört.
Kram tebax!