För ungefär ett år sedan började jag skriva en bok. Jag kom bara strax förbi första kapitlet innan jag tröttnade. Nu läste jag igenom det kapitlet och det var ju faktiskt en riktigt bra början. Kanske man skulle ta sig i kragen och börja skriva lite igen? Jag tycker om att skriva. Jag skulle inte vilja ha det som yrke, vi har nu en gång för alla fastställt att kreativ press inte är något för mig. Jag älskar att leka med ord. De ger frihet och har ingen begränsning. Man kan skapa en värld som ser ut precis som man vill. Ett perfekt sätt att fly vardagen som just nu är alldeles för lång.

Jag vill gå på bio ikväll. Sitta där i mörkret, hålla handen och äta popcorn. Poseidon är den nyaste i raden av katastroffilmer och av någon konstig anledning har jag en sjuk faschination för sådana. Armageddon, Titanic, Deep Impact, Twister. Moder-Natur-Är-Pissed-Filmer. C hade nog tyckt om den. Jag saknar honom så fruktansvärt. Solen skiner och jag har inte gått utanför dörren på hela dagen. Nu har jag ju bredband, då finns det ingen anledning att gå ut. Bittert skämtande med en lite för stor dos sanning i det.

Min FTP funkar inte. Min lägenhet luktar kattmat. Jag saknar balkongen.

Jag vill sitta på balkongen och grilla. Ett glas rödvin, en vitlöksmarinerad stek och C mitt emot mig. Han ler, säger att han älskar mig och hans gråblå ögon glittrar. Hans mjuka läppar möter mina.

Saknaden äter upp mig innifrån.