När ödet spelar en ett spratt
När du minst anar det spelar ödet dig ett spratt.
Jag sprang precis på C på systemet här i Borås. Jag kunde bara ha glidit ut och inte gått fram och hälsat men det gjorde jag. Han var lång och skäggig och rätt så överraskad. Och glad och precis som vanligt. Det blev en quick update av livet och han fick se Dolly. Han skulle överge Brittan och köpa A3:an som han alltid velat ha. William hade fått en lillasyster och Peter och Jenny hade köpt hus på Hönö. Och han och tjejen hade flyttat ihop här i Borås. Och jag är frisk och jobbar på drömjobbet. Livet har gått vidare.
Jag vet inte hur jag känner än. Jag skakar lite ännu. Och är rätt nära att börja gråta. Jag vet inte om det är för att jag saknar eller om jag kommit över. Jag återkommer med all säkerhet när jag kommit fram till det.

Senaste kommentarer