No Country For Old Men

”No Country for Old Men” är Bröderna Coens comeback till den klass på film vi alla vet att de kan åstadkomma. Manuset är fruktansvärt välskrivet och varje detalj i filmen är genomtänkt och har ett syfte, inget lämnas till slumpen. Och det var länge sedan jag såg en film som höll i den här sortens stämning filmen igenom utan att låta publiken slappna av en sekund.

Det finns ingen musik i filmen och denna detalj gör filmen om möjligt ännu mer spännande, det finns inget i kulisserna som varnar för en vändning i filmen, man kastas in i dem på ett sätt som gör att håret reser sig så att det gör ont i skalpen.

Huvudkaraktärerna i filmen är alla tre väl genomarbetade och väl utförda men stjärnan i filmen är Javier Bardem, som porträtterar den psykotiske mördaren. Han säger inte mycket, men hans stela rörelser och iskalla, skräckinjagande blick och ansikte skickar ilningar längs ryggraden. Och de få repliker han faktiskt har är som grädde på moset av obehag. Oscar coming his way.

Detta är en riktigt bra film. Inte en sådan myspys-rulla-in-mig-i-en-filt-film, tvärtom är den väldigt obehaglig men lika intelligent. Hade jag gillat obehagliga filmer så hade det blivit en femma, men jag gillar inte att bara vänta på den här killen i mardrömmarna. 4/5.