”No Country for Old Men” är Bröderna Coens comeback till den klass på film vi alla vet att de kan åstadkomma. Manuset är fruktansvärt välskrivet och varje detalj i filmen är genomtänkt och har ett syfte, inget lämnas till slumpen. Och det var länge sedan jag såg en film som höll i den här sortens stämning filmen igenom utan att låta publiken slappna av en sekund.
Det finns ingen musik i filmen och denna detalj gör filmen om möjligt ännu mer spännande, det finns inget i kulisserna som varnar för en vändning i filmen, man kastas in i dem på ett sätt som gör att håret reser sig så att det gör ont i skalpen.
Huvudkaraktärerna i filmen är alla tre väl genomarbetade och väl utförda men stjärnan i filmen är Javier Bardem, som porträtterar den psykotiske mördaren. Han säger inte mycket, men hans stela rörelser och iskalla, skräckinjagande blick och ansikte skickar ilningar längs ryggraden. Och de få repliker han faktiskt har är som grädde på moset av obehag. Oscar coming his way.
Detta är en riktigt bra film. Inte en sådan myspys-rulla-in-mig-i-en-filt-film, tvärtom är den väldigt obehaglig men lika intelligent. Hade jag gillat obehagliga filmer så hade det blivit en femma, men jag gillar inte att bara vänta på den här killen i mardrömmarna. 4/5.
Sanna Nielsen måste gå vidare. Så det så.
Ikväll var det ett helt gäng bra låtar, jag lämnade faktiskt bara teven under Kebabpizza-historien. En liten rundown med det som är värt att nämna:
Ola – Love in Stereo
Trallvänlig och helt okej, men vad var dealen med säckpiporna? Starka vibbar av ”You're the voice”.
Lasse Lind – Du behöver aldrig mer vara rädd
Lite kär blir jag i Lasse. Mysig låt. Lite Håkan Hellström meets Kent.
The Nicole – Razborka
VAD var det där? Jag orkar inte ens börja räkna upp katastrofmomenten i det här numret.
Alexander Schöld – Den första svalan
Pling slår till igen. Det här gillar jag verkligen, kommer jag tralla glatt på i vår!
Sanna Nielsen – Empty Room
Bäst ikväll. Sannas röst är fantastisk, möjligtvis Sveriges bästa röst. Här hamnade min enda inringda röst ikväll. Och några tårar. Ja, I'm a cryer.
Carola & Andreas Johnson – One Love
Carola är lite skrikig, men det är klart de går vidare. Säkert en sådan jag kommer köra på repeat när jag blivit tillräckligt hjärntvättad.
UPDATE
Kebabpizzan???? Och varken Lasse eller Alexander?? *suuuck*
UPDATE
Pauskillen är ju skitrolig!! Men vad var hela den där danshistorien? Kunde de inte slängt in någon käckt schlagermedley med Lena Ph eller nått?
UPDATE
Sanna! Sanna! Sanna! Sanna! Sanna! Sanna!
UPDATE
Skräll! Skräll! Skräll! Jag kände det på mig, faktiskt. Och när Carola sa att hon inte var nervös så var det spiken i kistan.
Det är mitt absoluta favoritväder ute.
Snön ligger i ett tunt lager, det är nollgradigt och vindstilla. Solen skiner och värmer ansiktet och det det droppar lite från takrännorna. Riktigt vårväder.
Champagneskalle imorse efter Diplomat igår med Kim och Madde och ojojoj vad jobbigt det var att kravla ur sängen lagom till DansAerobicspasset halv elva. Men nu är det avklarat, jag sitter och intar en protein-banan-smoothie och är rätt stolt över det faktum att jag tog mig i kragen. Det är ju trots allt veckans höjdpunkt med en sådan underbar stämning, kanoninstruktör, grym musik och en hel rad adrenalinkickar som nästan är bättre än multipla orgasmer.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer