Jag har i tid och otid gnällt över mina fotbollsvader som gör det praktiskt taget omöjligt för mig att hitta ett par vettiga stövlar. Och som en skänk från ovan hittade jag Duo Boots, där när du beställer anger både fotstorlek och vadomkrets. Genialiskt, eller hur!
Efter stormen igår, då jag var helt övertygad om att granen utanför skulle knäckas och komma flygande in genom fönstret, sken solen över Stockholm i förmiddags. Men lagom till att jag kom utanför dörren runt 13-tiden så kom molnen och tog den i beslag. Oh well. Säg lyckan som varar för evigt.
Två visningar var inbokade på eftermiddagen, en i Solna och en i Vasastan. Det var nära att jag missade den första eftersom jag tog fel uppgång i T-banan och sedan irrade runt i 20 minuter tills jag var helt vilse och fick ta en buss tillbaka till ruta ett. Lägenheten var helt okej, men läget var inte direkt drömmen.
Den andra lägenheten hade definitivt läget (Vasastan/Östermalm, precis ovanför Valhallavägen), och just nu försöker jag möblera den i huvudet och se förbi de hemska möblerna som fanns där i nuläget. Att se möjligheterna, som Zara skulle ha sagt. Köket var dock i minsta laget. *fnular*
Sedan drog jag på MP3-spelaren och skuttade nedför Odengatan med ”Hairspray”-soundtracket i huvudet. Folk tittade lite konstigt på mig när jag gick, mimade glatt och smådansade. Det bjuder jag på.
Nu ska jag njuta av lite Ella Fitzgerald och göra söndagstacos.
”Juno” tar verkligen strid med ”Atonement” om platsen som min favoritfilm 2007. Manuset är fantastiskt, kvick och smart dialog och karaktärer som värmer själen. Den bjuder också på en hel del hjärtliga skratt.
Samtliga i den högklassiga skådespelar-ensemblen gör fantastiska insatser, speciellt Ellen Page som spelar Juno, som verkligen gör årets stora genombrottsroll. Michael Cera har en ljus framtid framför sig, hans prestation är varm, ärlig och rörande. Och Jennifer Garner, som jag älskat ända sedan ”Alias”, ger sin karriärs bästa rollprestation. Jag önskar att hon hade fått mer uppmärksamhet för den här filmen, hon är fantastisk.
Jag älskade den här filmen från början till slut, den tappade aldrig tempot och när den var slut hade jag ett leende på läpparna och en varm känsla i kroppen.
Varm, rolig, kvick och härlig. 5/5
Nu blåser det rejält ute. Jag gör som Kirsten Dunst och håller hårt i Miu Miu.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer