Nu går jag i ide – åter till våren!

Föll samtliga löv från samtliga träd igår? Där jag satt och tittade ut genom fönstret på jobbet så singlade löven ner med samma kontinuitet som snöflingor och när jag skulle gå från kontoret så fick jag nästan pulsa genom lövhögarna som samlats i gången fram till dörren.

Hösten har krypit på mig i år. Och med den, mörkret. Förra året small det bara till och helt plötsligt var varenda träd antingen en stark orange färg eller helt naket. I år tyckte jag det var mysigt ett tag, löven skiftade färg i sakta mak och luften var härligt krispig. Den senaste veckan har jag dock insett nackdelen med denna årstid (och nu försöker jag förbise regnet). Det är kolsvart på morgonen när man vaknar. Man ser inte handen framför sig och måste tända lampan för att hitta kläderna. Och det är dessutom svinkallt. Detta gör att det är i stort sett en omöjlighet att kliva upp och vara människa. Eller bli människa på hela dagen.

Denna (numera) vidriga årstid har medfört att jag totalt skiter i hur jag ser ut. Orkar inte sminka mig, sätter upp håret i en toffs (jag ska nog inte klippa av det ändå) och drar på mig första bästa plagg. Får på mig en ring i smyckesväg om jag har tur. Jag är ett vrak helt enkelt. Och det värsta är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det. Jag orkar helt enkelt inte anstränga mig. Orkar inte bry mig om mitt utseende, och jag brukade ju tycka att det var kul att göra mig fin! Vardagsfin, för jobbet bara.

Jag går i ide helt enkelt och börja sminka mig någon gång i april. Det blir skitbra.