Friday snapshots

Jag har ju varit himla dålig på att dela med mig av mitt ”vanliga” liv på sistone, alltså sådana saker som bara händer i vardagen sådär. Så idag var jag ambitiös och tog med mig systemkameran för att kunna dokumentera dagen sådär seriöst och bra. Så här såg den ut.

Dagen inleddes med frukost på Muggen vid Slussen. Det skulle vara ett möte men blev inte så så istället satt jag och jobbade i ett par timmar.

Sedan skulle jag nämligen iväg till Gamla Stan.

Och äta lunch med Katta. Så här pepp var hon över konceptet mat.

Och precis så här mycket ”untz untz” var denna fabulösa kvinna själv i sitt regnbågshår. Vi har inte träffats på ca en miljard dagar och det var så fint att se henne igen. Hon är verkligen en av de bästa jag hittat i den här bloggosfären.

Efter göttig pasta drog jag mig mot Söder. Jag älskar Söder. Speciellt på hösten. Kullerstensgator och frasiga löv. Älsk.

Det känns liksom så hemma på något vis. Avslappnat. Jag trivs så himla bra här.

Här skulle jag ha möte med Alex som jobbar som projektledare på Juridikinstitutet. De gör något så fint som sätter dit näthatsbovar, och de har bl.a. varit med i ”Trolljägarna”. Vi pratade om ett samarbete med Better Bloggers, något Alex var himla pepp på.

Sedan hamnade vi på något fantastiskt vis på Stikki Nikki vid Mariatorget med blåbärsglass. Himla bra spontan handling tycker jag.

Som av en händelse stod en sådan där fantastisk food truck på andra sidan gatan (Boardwalk tror jag den här hette), så när Sara och Jesper dök upp så kände vi att mat var en god idé.

Och så åt vi ca en av de bästa burgarna som någonsin funnits.

Och så satt vi på Mariatorget och hängde med pippifåglarna och åt mat.

Och sedan kom Siri och så skulle vi gå till skomakaren och precis när vi skulle svänga ut från parken snubblade jag på en lurig sten och flög i backen. Händerna och knäna blev blodiga och min värdighet fick sig en törn. Och så gick vi till Apoteket och köpte plåster. Och så lipade jag lite och gnällde efter mamma. Och sedan gick vi och köpte bubbel. För det måste man när man ramlat och slagit sig. Det är liksom de vuxnas (=min) motsvarighet till glass eller en klubba.

Och sedan trodde inte jag att det var mer med det förrän jag tittade i väskan och såg att min telefon hade blivit.. well.. totaldemolerad.

Den vill som vara med men jag tror att den har gjort sitt. Ser ni kratern där uppe till höger? Så nu sitter jag som bäst och googlar var jag snabbast kan få tag på en iPhone 6, dricker bubbel och har ont i handleden.

Men jag ”fick” ju liksom både bubbel och en sprillans ny telefon ur det hela. Är det detta som kallas att tänka positivt?