Livsplanering
söndag, 7 november, 2010
Inga kommentarer
Jag och Elin sitter på ett av mina favoritcaféer på Mott Street, Fiat Café, och funderar på vad vi ska göra med våra liv. Det går sådär.
Jag och Elin sitter på ett av mina favoritcaféer på Mott Street, Fiat Café, och funderar på vad vi ska göra med våra liv. Det går sådär.
Att ha en barbeque utomhus den 6 november i New York kan tyckas rätt modigt. Alternativt dumdristigt. Själv var jag mest orolig att kalajset skulle hålla till på taket, vilket är vanligast om det ska partajas utomhus i denna stad. Det blåser nämligen fasligt mycket på tak. Döm min lycka när en innergård istället uppenbarade sig, komplett med julbelysning, hamburgare och cupcakes. Och fina människor förstås.
Efter att jag förklarat vad jag gjorde i New York en sisådär femtielva gånger för alla nya människor (får nog fixa ett förinspelat meddelande tror jag), fått fina komplimanger för min perfekta engelska – ”dude, you have like no accent!” (skyller på min förkärlek för amerikanska filmer och tv-serier) och skrattat så jag fick kramp åt en ny bekantskaps helt fantastiska humor (Chris Kross will make you wanna jumpjump) så smet jag och Elin in i värmen på en närliggande bar där vi drack te och åt något sött och mumsigt.
Trots förfrusna tår får jag nog arkivera detta som en alldeles lysande lördagskväll.
Mysbelysning på hög nivå.
Malina och Elin var euforiska över cupcakesen som gjorts av en tjej som pluggade vid franska kulinariska institutet. Inte illa.
Chris var roligast. Det syns nästan på bilden. Nästan.
Ray, jag och Malina.
Eftersnack med te och godsaker.
Brunch. Igen. Jag fattar inte vad som händer med veckorna, jag tycker bruncherna avlöser varandra i en rasande fart! Denna morgon tog den plats på Freemans, en halvhemlig restaurang som ligger i slutet av en gränd på Lower East Side.
Det var närmare en timmes väntetid för ett bord, något som min vinbakiskropp inte var supernöjd med. Men det var det så värt. De godaste pannkakorna jag ätit sedan jag kom till New York och en jättemysig lokal. Servitrisen föreslog ”artichoke dip” till förrätt, något de var kända för. Jag var småskeptisk men blev helt motbevisad då jag satte tänderna i den varma dippen gjord på kronärtskocka, ost, grädde och underbara kryddor. Helt fantastisk var den!
Redan fredag? Den här veckan, som alla andra, har bara flugit förbi och jag har inte hunnit med. Sitter inne och försöker få någon rätsida på den mest meningslösa uppgiften hittills i kursen, jag förstår inte riktigt syftet med den vilket gör det hela ännu lite mer förvirrande.
Men nu gäller det att vara effektiv. Ikväll ska vi nämligen ta oskulden på Tristans kök. Han använder sin ugn som förvaring, det torde väl säga en del om hur ofta han lagar mat. Ungefär lika ofta som jag sedan jag kom hit, jag har lagat mat hemma en gång på två månader. Ikväll tänkte jag iaf försöka mig på lite egengjord klyftpotatis och kycklinggryta, jag får väl se vad Whole Foods har att erbjuda. Men vad heter matlagningsgrädde i det här landet?
Så länge får ni lite bilder på mina kvarter från tidigare i veckan. Veckan började med fantastisk höstsol men avslutades med trist regnväder. Det ska dock bli finare i helgen så planerar jag en tripp till parken för att fota alla fantastiska höstfärger.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer