Att ha en barbeque utomhus den 6 november i New York kan tyckas rätt modigt. Alternativt dumdristigt. Själv var jag mest orolig att kalajset skulle hålla till på taket, vilket är vanligast om det ska partajas utomhus i denna stad. Det blåser nämligen fasligt mycket på tak. Döm min lycka när en innergård istället uppenbarade sig, komplett med julbelysning, hamburgare och cupcakes. Och fina människor förstås.
Efter att jag förklarat vad jag gjorde i New York en sisådär femtielva gånger för alla nya människor (får nog fixa ett förinspelat meddelande tror jag), fått fina komplimanger för min perfekta engelska – ”dude, you have like no accent!” (skyller på min förkärlek för amerikanska filmer och tv-serier) och skrattat så jag fick kramp åt en ny bekantskaps helt fantastiska humor (Chris Kross will make you wanna jumpjump) så smet jag och Elin in i värmen på en närliggande bar där vi drack te och åt något sött och mumsigt.
Trots förfrusna tår får jag nog arkivera detta som en alldeles lysande lördagskväll.
Mysbelysning på hög nivå.
Malina och Elin var euforiska över cupcakesen som gjorts av en tjej som pluggade vid franska kulinariska institutet. Inte illa.
Chris var roligast. Det syns nästan på bilden. Nästan.
Ray, jag och Malina.
Eftersnack med te och godsaker.
5 svar
Vilken fin blogg du har Linda! Och tack för att du och elin hängde med igår, jätteroligt! Jag skrattar fortfarande åt chris 🙂
Tack för att jag fick följa med, jag hade supertrevligt! 🙂
Låter supernice. Ser supernice ut också av bilderna att döma. Dock tycker jag inte att du ska ”skylla” på de amerikanske filmerna/tv-serierna. Du ska tacka dem istället. Och suga åt dig av komplimangen ordentligt, istället för att ursäkta dig. 🙂
Du har rätt, nästa gång ska jag bara säga ”Thank you, I know, I’m goooood!” och se hur det tas emot. De är ju arroganta här så de kanske bara dunkar mig i ryggen och ger mig en öl?