The real New York

Igår fick jag en smak av det riktiga New York. Det där som New York-bor inte pratar jättehögt om för att undvika turistanstormningar och för att behålla den där sköna neighbourhoodkänslan. Som tur är var jag företagsam och grävde reda på Tristan på Couchsurfing, en kille som var mer än villig att släpa in löst folk som jag i den innersta cirkeln.

Tristan har bott i New York i sex år och tre år i sin lilla studio i East Village. Bara ett stenkast från hans lägenhet ligger Otto's Shrunken Head som, namnet till trots, inte har mycket att göra varken med Otto eller hans påstått krympta huvud. OSH är en härligt kitschig tiki-bar som vunnit priser i en sjöjungfruparad (!) och eftersom jag älskar kitsch kände jag mig så klart hemma direkt!

Med en $3 PBR-öl i handen slog vi oss ner för att kolla in bandet Susquehanna Industrial Tool & Die Co. (säg det fem gånger snabbt. Eller. En gång räcker) som spelade. Snacka om kärlek vid första tonen. Killarna spelade vad de kallar Hillbilly ”Ballads, boogies and blues”, som taget direkt ur ”Crybaby” och mellansnacken var något av det roligaste jag hört. Såld. Helt såld.

Efter bandet spelat klart var vi oförklarligt sugna på varmkorv och hamnade på ett ställe där vi fick oss en ”hot dog special”, två varmkorvar med ost på (de gillar sin ost amerikanarna) med sides av stekta bananer och blomkål. Och så ett glas vin till. Spännande. Där satt vi i en mindre evighet och pratade om film, tv-serier, musik, förhållanden och filosoferade generellt om livet. En himla bra, äkta, New York-kväll.