Med en karusell runt hörnet

Här i Little Italy pågår för tillfället San Gennaro-festivalen, New Yorks största gatufest med allt vad det innebär. Pizza, pasta, cannolis och gelato i överflöd, arcade-spel, mini-pariserhjul och italienska smörsångare. Och massor med folk, så klart. Detta pågår alltså ett kvarter från där jag bor så när jag gick hem från tunnelbanan igår kväll var jag tvungen att passera galenskapen. Hysteriskt, men samtidigt lite härligt med folkfest. Att man sedan får avnjuta ”Vooolaaareee” och ”Oh soooole miiioooo” via sovrumsfönstret, det är ju smällar man får ta.

Om censur och känslopaus

Denna andra vecka i New York har verkligen bara försvunnit. Jag har varit en dålig bloggare, och jag ska inte säga att det inte funnits tid, det har bara inte funnits, well, motivation. Och styrka. Det har varit en jobbig vecka på många sätt och jag har varit tvungen att hantera den på ett sätt som inte inneburit att skriva av sig på bloggen. Det är här den berömda självcensuren kommer in. Jag censurerar mig inte ofta men just nu orkar jag faktiskt inte gräva mer i det här röriga känslolivet. Här trycker jag på paus.

Så nu blir det fluff. Och plugg. Och vin och nyfunna vänner och en stor tugga ur det stora äpplet. Allt annat får vänta.

Parkhäng

Efter den härliga blandningen av vitt vin, rött vin och Budweiser igår (amatör, javisst!) har den här fröken inte gjort många knop idag. Jag kravlade mig ur sängen och in i duschen runt två-tiden och lagom till fem var jag tillbaka så pass till livet att jag kunde bege mig uptown till Bryant Park för att träffa Elin för en konsert med Brooklyns filharmoniker.

Vi köpte med oss en liten picnic från Café O och slog oss ner på gräsmattan och avnjöt fantastisk vacker klassisk musik. Efter ett tag joinade även Jessie och Fredrik vårt lilla parkhäng och efter konserten gled vi vidare till en pub i närheten. Det blev dock en tidig kväll, ingen av oss var direkt redo för några avancerade äventyr efter gårdagen.

Let’s take it outside

Ojoj. Klockan är fyra på morgonen. Jag är inte helt nykter. Jag är faktiskt inte nykter riktigt någonstans.

Vi förfestade hos Jessie. Vi beställde mat för delivery för första gången. Det var gott och enkelt och himla bra.

Vi gick till en närliggande sportsbar på 82:a och nånting. 3e kanske. De spelade ruskigt bra musik (som i Britney) och alla frågade mig varför jag drack ”heavy Budweiser” vilket jag inte ens visste att jag gjorde. Jag drack mest bara öl, vilket jag aldrig gör, konstigt liksom. Men enkelt. Bud Light var the way to go lärde jag mig. Och så träffade jag en riktig jäkla Amerikan alltså. En sådan man måste skriva med stort A. En sådan som säger ”hang out” och ”chill”. Och muckar gräl så man får säga ”take it eeeeasy” och ”let's go outside”. Känns himla filmiskt.

Oj så halvbakis jag kommer vara imorrn. Lagom till ni äter middag. Heja lördagsmys people.

Det kan hända att Jessie tog bilder, men det återstår att se. Själv glömde jag minneskortet i datorn. Amatör.

Friday Night

”I believe if there's any kind of God it wouldn't be in any of us, not you or me but just this little space in between. If there's any kind of magic in this world it must be in the attempt of understanding someone sharing something. I know, it's almost impossible to succeed but who cares really? The answer must be in the attempt.” – Before Sunrise

Watch out, New York City. Det är fredag kväll och jag är redo att ge mig ut på stan. Först blir det mat och vin hos Jessie på Upper East Side och sedan får vi se, the City is our oyster.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier