Semesterfinal à la Sthlm

Nu är jag framme i Övik. Det här med bussbloggande gick inte riktigt som planerat. Och dessutom så är jag och Mr Mac inne i någon slags taffsa-på-varandra-och-figure-each-other-out period så det här med bildhantering och sånt går inte superfort.

Det här med semester alltså. Det har liksom inte varit så lugnt och slappt och samtidigt supereffektivt som jag hade tänkt. Det känns inte som att jag haft en ledig stund men ändå har jag inte fått speciellt mycket gjort. Eller så kanske det bara är en illusion. Allt är ju relativt. Och jag är definitivt flummigare än vanligt.

Anyway, här får ni min torsdag, den sista semesterdagen i Stockholm för denna sommar.

Denna otroligt kvava torsdag inleddes med ett besök på Svea Vaccin där jag blev stucken igen. Nu kan jag äta och sexa bäst jag vill, någon hepatit rår inte på mig i alla fall.

Efter att jag varit en duktig tös hos doktorn så tog Kattis med mig till StikkiNikki. Detta lilla glassparadis ligger mitt emellan F12 och Stadshuset, nere vid vattnet. Tydligen så ligger Sheraton här någonstans med, men jag som inte har något lokalsinne har egentligen ingen aning om var. I alla fall. Glass. Kattis har sedan tidigare skrivit en hyllning till denna lilla glasskiosk och jag stämmer in i kören. Halleluja.

Blueberry yoghurt och polkagrisglass. A little piece of heaven.

Så här ser glassmeccat ut. Som något taget direkt från valfritt Västindiskt paradis.

Vi tog vår glass (som rätt snabbt blev milkshake i värmen) och knallade till Stadshuset där vi lekte turister. Ooohade, ahhade, fotade, blev fotade och spanade in Stadshusets damtoalett. Den var himla tjusig.

Älska symmetri. Hata felplacerade turister.

Vackra svenska flickor.

Sedan åt jag lunch med Maria. Vi pratade om Cypriotiska spökstäder och det eviga mysteriet som är män.

Dagens tredje dejt var fina Karin. Vi åt bagels och smed planer. Jag blev lite för exalterad och på kuppen lite kantig. Note to self: mer kärlek och fluff inför det spännande mötet nästa vecka. Det är så jäkla underbart när inspirationen rinner till.

Sedan åt jag och Soffis tapas på Kungsholmen och gjorde vårt bästa för att komma ikapp varandras liv. Här någonstans glömde jag bort kamerans existens. Men det var trevligt, ni får ta mig på orden.