En utflykt till Fjäderholmarna

Varje gång mamma har varit på besök sedan jag flyttade till Stockholm för 3,5 år sedan har det varit ett ihärdigt pratande om Fjäderholmarna. Av en eller annan anledning har det aldrig blivit av att vi har tagit oss iväg (det är ju ändå hela tjugo minuters båtresa) men så i måndags blev det äntligen av! Varmt och kvavt som aset, men solen höll sig i moln lite från och till så då gick det någon väg. Tyckte jag i alla fall, både mamma och Anna såg ut som kräftor efter att ha bränt sig dagen innan, de var inte lika glada när solen kikade fram.

Skärgårdsidyll så det bara visslar om det!

Så här roligt kan man ha med systers spegelsolbrillor.

Premiärdopp! Eller, ja, för fötterna alltså. Svinkallt i vattnet ju.

Jag hittade en hängmatta vid ett café. Jag har aldrig testat en hängmatta förut och det var som att himlens portar öppnat sig. I need a hängmatta. Typ igår. Tack.

Gung, gung. Sommarbris och moln som glider förbi. Gudomligt.

PT Time – Grande Finale!

Jag kan väl villigt erkänna att min karaktär inte har slagit i några toppnoteringar sedan semestern körde igång. Med detta i bagaget var jag dock förvånansvärt peppad när jag anlände till mitt sista PT-pass med Helene i måndags. Hittills har jag och Karolina kört våra pass tillsammans, men detta sista pass fick jag Helene alldeles för mig själv. Och när hennes hela fokus låg på mig, då jädrar blev det åka av. Supersets, chopp, chopp, upp på bandet, spriiiiing, chopp chopp, lyft skrot, chopp chopp. Typ så. Det gick fort och det var gräsligt svettigt. I slutet blaskade jag vatten på ansiktet och man såg ingen skillnad. Svettoberto med andra ord.

Det här upplevelsen, om man så flummigt kan kalla en personlig tränare för det, kom helt rätt i tiden i mitt liv. Det är en förändring på gång inuti mig, jag känner det, och det är så häftigt. Att vara aktivt medveten om att man växer som människa, och i det här fallet, att den mentala förändringen också innebär kroppslig förändring. Jag frågade Helene vad hon tyckte den största förändringen med mig var under den här tiden och hon svarade precis det, att det har hänt något i huvudet. Hela inställningen till träning, till en permanent förändring i livet, har omvärderats.

Jag är så tacksam för den här tiden. För mig handlade det om så mycket mer än att lyfta skrot och svettas bort ett gäng kilon. Det handlade om att värdera sig själv på ett nytt sätt, något jag känner att jag är på god väg att lyckas med.

Iittala



Frossar i Iittala på outlet i Gustavsberg. De har ac, jag vill bo här!

Hej från Fjäderholmarna



Mamma och syster är på besök och vi spenderar dagen på Fjäderholmarna. Jag säger det igen; ÄLSKA semester!

Bloggidolen

Det här med bloggidoler är lite konstigt. Bilden man har av personen är så avgränsad och specifik, speciellt med tanke på att personen själv bestämmer precis hur mycket eller lite av sig egen personlighet den vill visa. Men någonstans grundar man ändå hela sin uppfattning på det lilla fragment man får se på bloggen. Det här har blivit lite av en bloggsnackis den senaste tiden och jag planerar att skriva av mig lite gällande det en vacker dag. Dock inte idag.

I alla fall, tillbaka till det här med bloggidoler. Cookie. Den ultimata bloggidolen. Snygg, smart, vältalig, intressant, cool och fantastiskt rolig. En sådan där som man vet att om man bara fick en chans att träffa henne så skulle vi bli bästisar. Så när hon bad om min expertis gällande tekniska attiraljer så hoppade jag såklart på möjligheten direkt. I torsdags träffades vi för första gången, och det var kärlek vid första ögonkastet.

I fredags hade vi vår andra dejt. Först en sväng hemma hos henne vid Fridhemsplan där vi smed planer och pratade pojker. Sedan vidare till Trädgården, denna fantastiska oas i storstaden, där man minst anar det – under Skanstullsbron bland betong och tunnelbannedunkande. Stället är helt ljuvligt. Man kan spela boule, spela pingis, dricka vin, lyssna på musik och spana söderkisar – allt under samma ”tak”. Jag är såld. På både kakan och betongen.

Kaka och jag.

Betong, julgransgirander och vinglas av plast är väl en lysande kombination.

50-talsmöbler i det fria. Älskart!

Jag tigger surfinglektioner till höger och vänster nuförtiden. Kakas vän visade tekniken.

Fina Annika var också på plats.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier