Don't stop believing
Det gick vägen. Det gick ta mig fan vägen.
I september flyttar jag till New York ett litet tag.
Dreams are coming true.
Det gick vägen. Det gick ta mig fan vägen.
I september flyttar jag till New York ett litet tag.
Dreams are coming true.
Jag kollar på Sanne och co i ”Made in Sweden” och blir fruktansvärt sugen på att åka till fjälls. Det faktum att jag inte åkt skidor på ca 15 år är mindre relevant. Det finns väl halvplatta barnbackar? Och heta skidlärare?

Ser ni det där som står ut på sidan av min hals? Det är min halsmandel. Den är enorm. Så pass enorm att jag faktiskt gick till läkaren idag, en visit jag gör sisådär vartannat, vart tredje år. Och läkaren sa, ”Det ser inte ut som halsfluss, men om det inte har gått över efter helgen, kom tillbaka. 150 kronor tack!” In ut, fem minuter, snipp snapp snut, slut. Kan man få pengarna tillbaka? Eller iaf hälften eftersom jag inte var så sjuk?
Min TV4 funkar inte. Den hackar och squeekar och är allmänt störd. Och detta den enda kvällen i veckan som jag faktiskt vill se på TV. Glee och Made in Sweden juuuh!
In other news – första stjärnan idag. Nu är jag lite mallig.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite lustigt att jag blir dödssjuk (nästan iaf) samtidigt som modeveckan pågår. Hela mode-Stockholm springer omkring på visningar som besatta och sliter sitt hår för att hinna med. Själv delar jag min tid mellan soffan och sängen, feberyrar, plöjer lättsamma tv-serier och dricker te. Det är skillnad på liv och liv liksom.
Idag har jag varit helt feberfri, synd bara att halsmandlarna envisas med att stanna i uppblåst format. Om jag har haft halsont sedan i söndags, inte kan jag fortfarande smitta då? Jag börjar bli så smått rastlös och less på dessa fyra väggar. Och Silver börjar bli som en riktigt needy brud.
En positiv grej med att ligga hemma är att jag har kommit ikapp i alla mina tv-serier och dessutom plöjt lite filmer. Igår såg jag Clint Eastwood's ”Invictus”, mycket bra, samt Coen-brödernas ”A Serious Man”. Alltså, jag vet inte om det är mig som det är fel på, men jag kan inte för mitt liv fatta vad som rör sig i Coenbrödernas skallar. De gör så mycket konstigt. Jag har försökt förstå ända sedan ”Fargo” och den enda filmen som jag faktiskt tyckte var bra var ”No Country for Old Men”. Så att ”A Serious Man” blev nominerad till en Oscar för bästa film och ”Invictus” inte blev det, är för min del smått obegripligt. Men med tanke på att alla hyllar Coenarna så är det antingen jag som är korkad. Eller alla andra som låtsas fatta för att Coenarna är weirda och därmed coola. Ibland är Hollywood väldigt konstigt.
Jag är sjuk. Det är synd om mig. Feber, ont i hela kroppen och halsmandlar stora som tennisbollar.
Blä.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer