När man är lite nere och jättetrött och inte orkar laga mat och fin lång man erbjuder sig att komma hem till en och laga pannkakor. En man som man inte känner jätteväl men har kramats med på några tweetups och en fin fest i lördags. Då säger man ja till livet, plockar fram ägg, mjölk, mjöl och stekpanna.

Sedan dricker man vin och tittar på när mannen kastar pannkakor, mer eller mindre framgångsrikt. Efter det äter man tjocka, mumsiga pankisar med världens godaste sylt som mannens syster gjort och så pratar man om livet och gör ett litet livstest som vänder runt i själen. Och så tittar man på bilder och lyssnar på musik tills det blir jättesent och man nästan somnar.

Det här med dagar som slutar på en helt annan plats än de börjat. De gillas extra mycket.