Min helg i DC var himla fin. Jag kände mig som 16 igen. Bo hemma (hos Andréas värdföräldrar), inte få gå på barer (för Andréa är inte 21) och hänga med ett gäng 20-åringar, dricka öl och titta på Jersey Shore. En liten inblick i det där härliga collegelivet jag i smyg alltid ville prova på. Dreams really do come true.

Men innan vi hängde med collegeungdomarna gjorde vi huvudstaden.

Washington DC är som ett enda stort museum. Med marmor och pelare och monument i all oändlighet. Avstånden är långa och byggnaderna är breda och maffiga. Och de amerikanska flaggorna är många. Det märks verkligen att man klivit in a patriotismens vagga.

I Springfield, VA där Andréa bor rustar man för Halloween. Det har man gjort sedan i juli tror jag.

Designated driver. GPS:en är hennes bästa vän.

Inte äta och dricka på tunnelbanan. För it's the law. Men vill du ha en pickadoll över disk går det finemang.

Heltäckningsmatta på tunnelbanan och säten som snotts direkt ur en 50-tals-diner.

Vi började turistandet på Arlington Cemetary, en enorm krigskyrkogård som grundades under Amerikanska inbördeskriget.

Här ligger John F Kennedy och Jackie Kennedy begravda.

Från Arlington House fick vi oss en maffig utsikt över downtown DC.

Vi korsade Potomac-floden i solen…

.. och landade vid Lincoln Memorial. Maffigt ställe.

Vi promenerade bort mot Washington Monument.

På vägen träffade vi den här lilla killen. Han var inte blyg någonstans.

Vid Washington Monument finns National World War II Memorial där alla USA's stater finns representerade. Ni kanske kan ana min favorit?

Vita huset var mindre än jag trodde. Men himla vitt och fint.

Vi avslutade turen vid Capitol Hill när solen började gå ner. Hela promenaden tog oss inte mindre än dryga fem timmar. Bred stad, det där Washington.