Idag är jag arg. Arg på den här jävla kroppen som inte samarbetar. På hjärnan som fuckar upp. Som inte vill som jag vill. Jag vill äta födelsedagsmiddag med mina fina vänner ikväll. Jag vill ta en promenad i solen. Jag vill jobba! Men allt den här kroppen vill är ligga apatisk i soffan och kanske få en gråtattack då och då. Jag kan lova att man känner sig aldrig så liten och patetisk som när man ligger på golvet i duschen och gråter.
Allt rasar samman. Jag har ingen mat hemma, jag har ett diskberg som mount everest, jag har inga rena kläder. Och på jobbet hopar sig uppgifterna som ingen gör när jag inte är där. Helvetesjävlaskit! Nu räcker det!




2 svar
Förstår att det känns tungt men riktiga vänner finns kvar. Så prioritera dig själv nu och lyssna på kroppen din.
Jag försöker. Kroppen pratar dock väldigt ofta humbug och man förstår inte vad den menar.