Nyårsafton och årets mest efterlängtade fest anlände till slut, lagom till att vi lärt oss skriva 2006 istället för 2005. Nu börjar utmaningen om igen.
Till den stora aftonen hade jag och Flanders slagit ihop oss och anordnat middag för cirkus 25 personer. Var vi skulle placera dessa rumpor i min lägenhet hade vi dock inte riktigt räknat ut så det slutade med att ett gäng hade picknick på golvet i köket, och inte var de ledsna för det!
Det var vita (pappers)dukar, champagne(plast)glas och ljus i massor! Folks oooande och aaahanda när de kom in i vardagsrummet var en trevlig indikator för vad de tyckte om mina dekorationer.
Middagen som Flanders kokat ihop, oxfilé med basmatiris med curry och paprika, samt en sås med en massa gott om jag inte minns (förutom vitlök) var bortom utmärkt! Jag stoppade i mig minst två portioner, efter ett par välkomstdrinkar för mycket på fastande mage. Linda blev glad i hågen rätt snabbt!
Sedan följde ett evigt skålande, en mycket underhållande popquiz och mycket mys med goda vänner innan klockan slog tolv och ringde in det nya året. Lagom till tolvslaget la sig en relativt väntad melankolisk stämning över mig. Jag och Sofia satt i vardagsrumsfönstret och såg fyrverkerierna lysa upp decembernatten över Årstaviken. Och tårarna rann. Saknaden var total. Jag ringde. Han svarade inte. Jag blev inte direkt förvånad.
Festen för mig slutade runt två-snåret då de sista festprissarna drog sig ner mot stan för att fortsätta firandet. Själv var jag inte på något som helst firarhumör utan bäddade ner mig i sängen med Puzzi istället.
Idag har jag städat. Och städat. Och skrubbat. Och tvättat. Jag orkade inte diska så det sparar jag till imorrn. Snacka om slagfält. Jag kunde inte ta ett steg åt något håll utan att någon fastnade under fötterna. Det noterade även Puzzi som missnöjt skakade på tassarna och tittade beskyllande på mig. ”Matte! Det är smutsigt!”.
Sedan var det bara att släpa sig ner till stan och plocka upp Syster Yster som kom på besök och ska spendera sista veckan i skol-frihet i storstaden med storasyster. Så vi har ätit upp resterna av snacksen från igår och kikat på ”Bilar”. Daniel sjunger i den. Så fint, så fint. Och nu håller jag på att somna. Natti.
5 svar
skulle bara skriva att du nu finns med under listan över vilka jag bloggar jag bevakar, på min egen blogg.
tack för asbra läsning 🙂 och gott nytt år för tusan. /emma
Snälla, kan du inte ta bort filmen med Justin Timberlake? Jobbigt att behöva höra hans röst varje gång man surfar in på din sida för att få läsa om dina senaste äventyr.
Emma > Tack! 🙂 Va snällt av dig! 🙂
Jenny > Jag började bli lite less själv.. 😉 Borta!
Ha, ha, ha! Märks ju rätt tydligt vilka som la beslag på kameran under kvällen =) Tack för att man slapp se några obscena gester… Puss!
Gott Nytt År på dig! Jag är övertygad om att det kommer att bli ett fantastiskt år!
Jag brukar oxå få en deppig känsla runt tolvslaget, men det är ju inte så konstigt egentligen, det är ju ett slags avsked.