Snön kom, såg och töade bort igen. När jag tittade ut genom fönstret imorse hos pappa så låg det som ett täcke över gräsmattan. Och jag som tyckte att regnet smattrade mot rutan halva natten? Väl inne i Borås igen så ser jag mest snö i form av regnpölar.

Pappa kom som en räddare i nöden igår och släpade med mig hem till honom för middag, lite vin, och lite anti-depressionsåtgärder efter att jag ringt till honom och fått ett mindre sammanbrott tidigare på dagen (och under nämnda sammanbrott lyckats skicka ett mer hysteriskt mess till C). Väl hemma i skogen lagade han ”fin-mat” till mig. Pepparbiff, pommes och bernaisesås. Vi är norrlänningar. Älskar dig pappsen.

Jag vaknade i morse runt 4-tiden och kunde inte somna om. Det var för tyst. Inga bilar, inga katter, inget surrande kylskåp i samma rum. Helt knäpp tyst. Bara för det trodde jag att varenda litet knak var en inbrottstjuv/styckmördare. Så jag låg där under täcket och tryckte och planerade hur jag skulle kunna fly genom fönstret och klä på mig samtidigt. Smått sömnstörande.

Ja! Din tuta funkar! Jag fattar!

Måste ställa om alla klockor. Detta är förvirrande.