Imorrn har jag min första anställningsintervju på 4 år. Lite skakis i knäna är jag allt.
Minutvisaren på min väggklocka trillar ner ungefär en gång i timmen. Det gör hela ”veta-vad-klockan-är” historien lite jobbig.
”Notting Hill” måste vara en av de mysigaste filmerna som någonsin gjorts.
”'For June, who loved this garden, from Joseph who always sat beside her'. Some people do spend their whole lives together.”
Jag börjar tappa tron på kärleken helt och hållet. Eller så kanske det bara är den innestående söndagsångesten.
Ett svar
Hoppas det går bra på intervjun!!