I samma veva som tuppen togs bort blev två av hönorna  – Mumin och Doris – ”sura”. Det innebär helt enkelt att de lägger sig för att ruva. Varför det kallas att en höna ”surar” är oklart, tycker det låter lite otrevligt? Men jaja. Vi behöver inte gå in på filosofiska biten just nu.

Det tog några dagar för mig att fatta vad som hände så jag hann plocka bort en massa ägg från dem, något som resulterade att de i slutändan bara låg på tre ägg, de sista tre som var befruktade (eftersom att tuppen sedan försvann).

Men sedan fick de ligga där. Var ute nån gång per dag för att äta och dricka och sandbada och sen in igen och ruva.

Och typ 18 dagar efter att tuppen gick vidare så hittade jag hål i två av äggen på förmiddagen runt halv elva. Att hålla i ägget och höra hur kycklingen piper där inne, det är magiskt!

Anledningen till att det är ett kryss på ägget är för att jag skulle veta vilka ägg som de ruvade på. De andra hönorna fortsatte nämligen att klämma in sig och värpa i samma rede och då snodde de ruvande hönorna åt sig det ägget och började ruva på det med. Men det var ju fruktlöst eftersom jag inte har nån tupp och de äggen skulle ändå blir övergivna eftersom hönsen troligtvis lämnar okläckta ägg när de första kycklingarna kläckts. Och eftersom de äggen låg flera dagar efter i ruvningstid (de ska ruvas på i 21 dagar) så hade de inte blivit något.

Sorry för förvirrande förklaring. Hoppas nånting made sense.

Och sen samma dag, på eftermiddagen runt klockan tre den 23 juni, hade två kycklingar kikat fram ur äggen, fluffiga och pipiga! Sååå underbara!

Jag fick lite bannor för att jag plockade upp kycklingarna eftersom hönorna då kan bli förvirrade av min doft och i värsta fall förskjuta kycklingarna så sedan dess har de snällt fått ligga kvar hos mammorna.

Sedan åkte jag iväg över midsommar och min granne (och urmamman till alla mina höns eftersom jag fick äggen som jag kläckte från henne) Jennifer kollade till dem på lördagen. Då hade tyvärr en av kycklingarna dött, blivit mosad. Ingen aning vad som hänt men det är väl naturens gång. Som Jennifer sa, om den hade varit frisk och stark hade den kunnat ta sig ur situationen. Sorgligt men det är bara att gå vidare.

Den tredje ägget blev ingenting alls så det åkte i soporna. Jag lät det ligga kvar några dagar men efter två-tre dagar tappar hönsen helt fokus på ägget då fokus nu flyttat till att vara mamma.

Den lille som blev kvar döpte jag till Agda! Man måste ju ha en Agda när man har höns. Här är lilla Agda fem dagar.

En morsk liten kyckling som redan fått små fjädrar på vingarna och pyttesmå stjärtfjädrar. Teckningen i ansiktet är så otroligt vacker!

Redan efter nån vecka så tog mamma och mamma höna ut lilla Agda på promenad ut på gården och lärde henne picka och sprätta.

Det är så gulligt, de tar båda hand om kycklingen, det brukar kunna bli bråk om det är flera hönor som ruvat fram kycklingar, speciellt om det bara blir en, men inte här. De samarbetar och tar hand om den tillsammans.

Det är ju speciellt intressant i och med att man inte vet alls vems ägg kycklingen kommer från egentligen, det kan ju vara någon av de andra också eftersom de alla värpte på samma plats. Men det spelar ingen roll, de som ruvar tar ansvaret. It takes a village liksom. Så fint.

Min första naturruvade kyckling, kan inte förklara hur pepp jag är på detta! Välkommen Agda!