Jag har aldrig varit svartsjuk under min tid med C. Kanske lite i början, men inte efter att vi varit tillsammans ett tag. Jag har alltid litat helt och fullt på honom. Och med all rätt.

Nu är jag livrädd. Att han ska träffa någon annan. Trösta sig i annan famn. Inte för att hämnas. Inte för att han vill leva med någon annan. Bara för att han kan. För att möjligheten kanske visar sig. Och jag mår så illa vid blotta tanken. Paniken kryper i mig, hand i hand med ångesten. Värre än den värsta mardrömmen.

Jag vet att jag inte är i position att hindra honom. Jag är maktlös. Kraftlös. När tanken på honom med någon annan slår mig.. känslan går inte att beskriva. Jag vet vad jag gjort mot honom. Precis samma sak som jag själv är så rädd för. Jag vet att jag förmodligen förtjänar precis samma behandling. Att känna det där konstanta illamåendet.

Gode Gud.. vad jag har gjort dig illa.

Förlåt mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Jag har ADHD

Jag har ADHD. Vilken konstig mening att skriva. Men samtidigt fullständigt naturlig. Jag fick min diagnos i förrgår och försöker för fullt att bara landa

Vem bryr sig?

Härom dagen trillade den här ned på hallmattan – Therése Lindgrens nya bok ”Vem bryr sig?”. Jag älskar omslaget! Therese ser så jädra ball ut

Söndagsskogspromenad

Hallå vänner och god söndag på er! På söndagar går jag och Leia i skogen. Det är en tradition som väldigt sällan tummas på så