The High Line är en gammal järnvägsräls som ligger på en upphöjd bana som slingrar sig längs med västra sidan av Manhattan ungefär från 34:e gatan och ner till 12:e gatan. Nu för tiden, sedan förra året, är delar av den södra delen ombyggd till ett promenadstråk, supermysigt med utsikt över Hudson River. Klart rekommenderat om man besöker NYC.

I lördags var jag och Elin på en guidad tur av den ännu inte öppnade delen, vi promenerade från 34:e till 30:e gatan på de gamla rälsen bland högt gräs och sly, en väldigt speciell upplevelse. De var dock väldigt noga med att vi skulle skriva på, inte en, utan två, release forms för att få gå omkring där uppe. Allt för att de inte ska kunna bli stämda om vi snubblar och dänger huvvet i järnvägen.

Och så lite historia. För jag är en sucker för historia.

I mitten av 1800-talet började tåg gå på tionde avenyn på Manhattan. Himla spännande tyckte man. Mindre kul blev det när tågen började ramma folk och hästar och mjölkstånkor och allt möjligt skit så att avenyn till slut fick öknamnet ”Death Avenue”. De satte till och med in säkerhetskillar, ”West Side Cowboys”, som skulle rida framför tågen och varna folk för den nalkande dödsfällan. Typ ”Ey, ser ni den här stora plåtlådan bakom oss? Gå inte framför den”. Var tydligen inte så effektivt. Så då fick de lyfta upp hela skiten ovan jord istället. Det tog bara dryga 80 år för dem att få tummen ur.

Tågen gick på The High Line fram till 1980. Ett fint år.

Den ruffiga delen, inte öppen för allmänheten:

Den fina, polerade delen där turisterna trängs som sillar:

”Urban Theater” över 10th avenue vid 17th street. Ett gäng bänkar med ett fönster över gatan. Spännande.

Där passade jag på att plugga en stund.

The Standard Hotel reser sig ståtligt över The High Line nere i Meatpacking District.