När de första rapporterna om svininfluensan kom ryckte jag mest på axlarna. Det kändes som på ungefär samma nivå som fågelflunssan och att man kan få cancer av champinjoner. Allt kan döda dig, så varför slösa tid på att gå omkring och vara orolig.

Sedan läste jag detta. Och nu är jag fan lite skakis. Och inte så mycket för mig själv, men alla som jag tycker om. Lillasyster går i skolan, mamma flänger runt och jobbar på en massa olika ställen, och kan därför bli exponerad av många olika människor. Själv jobbar jag på ett litet kontor, men ett sådant där sjukdomar brukar härja runt rätt snabbt om de väl kommer in där, från tex kollegors barn som fått något i skolan.

Det snackas om att så många som 3,7 miljoner kan insjukna, det är nästan halva befolkningen! Jag vet att det är worst-case-scenario. Men lite småskakis är jag allt.