En dag insjuknar den 15-årige pojken Michael Berg på väg till skolan och räddas av den runt 30-åriga Hanna. De förälskar sig oväntat och inleder en passionerad affär fram till den dagen Hanna plötsligt och utan förklaring försvinner. Åtta år senare är Michael en ung juridikstuderande som iakttar de pågående krigsförbrytarrättegångarna mot nazisterna. Han träffar sin forna älskarinna igen, underväldigt annorlunda omständigheter. Hanna står anklagad för ett fruktansvärt brott och vägrar rätten till försvar. Michael inser gradvis att hans ungdoms kärlek döljer en hemlighet som hon anser vara mer skamlig än mord. Från Moviezine.
Jag fick tårar i ögonen av den här filmen. Inte för att det är en sådan film som ”ska” framkalla hejdlöst snyftande med storslagna scener och tillhörande pampig musik, utan för att den har känsla. Subtil, men ändå så plågsam och rivande känsla. Under stora delar av filmen så tyckte jag kanske inte att den borde ha varit en av de fem nominerade till en Oscar för Bästa Film, men så här i efterhand så är jag inte helt negativ till detta (trots att jag kanske hellre hade sett ”The Dark Knight” ta den platsen).
Kate Winslet bär filmen, hennes minspel och timing är perfekt. Varför hon hittills blivit nominerad som Bästa Biroll för den här filmen är bortom mig, hon ÄR ju filmen, det är helt klart en huvudroll (vilket de till slut fick ordning på i nomineringarna till Oscar). Hon kommer att ta hem statyetten, något som jag hoppas kommer ge filmen en större publik än den nog hade fått i annat fall. För det förtjänar den.
Stephen Daldry får sin tredje regi-nominering med den här filmen. Han har gjort fyra filmer och har tre Oscarsnomineringar (Billy Elliot, The Hours, The Reader). Some track record.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för ett betyg på den här filmen. Jag måste nog låta den sjunka in lite först. Men det är bra, så mycket kan jag säga.
