Varför ser jag ut som att hela världen ramlat ner på mig? Därför att det kändes så där en stund och då råkade jag ta bilden. Häng med!

Okej. Det är måndag. Det är liksom utgångspunkten. Jag gillar måndagar egentligen men de har ju generellt dåligt rykte och det är ju lätt att dras med i stämningen liksom.

Förmiddagen gick bra! Rensade mailkorgen och gjorde äntligen färdigt så att Social Brand Lab-eleverna kan skicka in sina strategier till mig för feedback. Kände mig effektiv! Satt ute i solen! Livet var gott liksom!

Här satt jag. Knatter knatter på datorn och slurp av äpple- och hallonjuice och knaperknaper på lite granola.

Och när jag kände fört' tog jag en paus och satte äntligen upp Jessicas magiska lampett/blomkruka/väggvas. Knipsade av några påskliljor som växer vilt på baksidan och voilà – så fint! (För övrigt BÄSTA låten från Eurovision, den franska).

När narcisserna vissnar ska det nog få komma någon slags hängväxt där, kanske en hängpelargon?

Var lite lurigt att få upp den eftersom det är olika nivåer på väggen men det kirrade jag vettu! Inga problem! Hääändy woman.

Och så satte jag hönsnät för rabatten för att hönsen inte ska sprätta upp allt jag planterat. Inte vackraste lösningen i världen men funktion fick gå före i det här läget.

Jag funderar för övrigt på att måla om huset. Ska jag satsa på äggskalshistorien som så fint påbörjades av förra ägarna på verandan eller ska jag köra på något roligare? Man kanske inte ska satsa på roligheter på fasaden? Just nu ser den konstant skitig ut dock. Eternit alltså. Hatkärleken.

I alla fall, tillbaka till djurpaniken.

Jo, så här, sedan i höstas har det varit inte bara coronarestriktioner att ha hänsyn till utan även restriktioner kopplade till fågelinfluensan. Av den anledningen har hönsen inte fått varit lösa fritt ute utan bara i hönsgården. Dock är detta nu lättat på och hönsen får nu knata fritt ute igen – därav nätandet av rabatten.

Men Maja alltså, min tupp. Han fick ju namnet innan jag visste vilka kön de hade så det har varit tuppen Maja. Men han har blivit en ilsk jävel. Började attackera mig och mucka med mig dagligdags och nu när jag släppte ut dem idag så kommer han i fullt ös och hoppar på mig! Visst, jag kan ta honom men det är ju inte en härlig känsla att gå runt och vara rädd för sina djur? Så han blir nog tupp i vin i helgen.

Och så Luna. Hon lyckades på något vis backa ur sin sele när hon var i långlina och innan jag visste ordet av struttade hon iväg längs vägen. Så jag högg kopplet och selen och småsprang efter henne. Inte för fort för då fick hon själv ny fart, kul med sällskap ju!

Men jag lyckades locka tillbaka henne utan någon större fara och sedan dess har hon varit instängd. Mina nerver pallar inte riktigt mer idag?