I veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med?!” pratar jag en del om hur jag mår just nu. Ni som följer mig på YouTube har kanske märkt att jag de senaste veckorna ställt in en del möten och inte mått så bra rätt många dagar. De röda flaggorna piskar mig i nyllet och jag försöker verkligen lyssna på pisksnärtarna och vara snäll mot mig själv.
Men hur vet man om det faktiskt är för mycket eller om det “bara” är mitt huvud som tycker att det är för mycket? Eller är det samma sak? Jag tycker inte egentligen att jag har en ohanterlig jobbörda just nu men ändå kan jag inte hantera den. Alltså hela den meningen var ett mindfuck.
Jag vet inte. Jag är mitt uppe i det och då går det inte att se på problemet med nyktra ögon. Men jag fattar att det är ohållbart. Jag behöver verkligen livsstilsförändringen jag håller på med men kanske inte allt på en gång. Och jag behöver på riktigt börja träffa en psykolog igen.
Varsågod för fredagspeeeeepp! 😛
// 3/100
2 kommentarer
Tycker du formulerade det ganska bra i podden. Att det kanske inte är FÖR mycket men mycket och att det nog aldrig kommer bli bättre utan att det handlar om att lära sig hantera sig själv och när det blir mycket.
Jag är själv mitt uppe i att styra om mitt liv av lite samma anledning som du. jag gick i KBT och det hjälpte mycket men insåg också att JAG ju måste förändra mitt liv för det var hur JAG levde som satte mig i skiten. Och att helt plötligt känna efter, att fundera över vad man vill och mår bra av, inte bara göra för att jag måste det är helt nytt för mig. Och vissa dagar blir jag precis som du beskrev, jag bara tar slut. Och då får jag påminna mig själv om att det är okej och att all denna förändring tar enormt mycket på krafterna.
OCH VIKTIGT. De man har runt sig som gör massor och verkar orka hur mkt som helst, de har sitt fasta jobb de trivs med, de har ett boende de trivs med, relation där allt flyter, pengar på kontot, de har vänner och familj och allt liksom flyter. Klart man kan jobba lite mer eller lite hårdare om man inte behöver oroa sig över massa annat.
Hoppas det blir bättre för dig snart och det tror jag, men man måste ge det tid och lite arbete <3
Som du förstår kan jag skriva en uppsats om detta. Jag gillar ert resonemang och era tankar. Och ni har rätt i att det kanske inte är för mycket egentligen. Inte alltid. Det handlar snarare om hur man hanterar, vilken attityd, man har till sin “för mycket att göra”-känsla.