Jag har hamnat vid ett sånt där välkänt vägskäl.

Till vänster finns tryggheten den underbara. Den som man inte släpper i första taget. Välkända ansikten, rutin och förhoppningsvis den stora kärleken.

Till höger har vi framtiden. Nya ansikten, ny lägenhet, nytt plugg, ny stad. Nytttnyttnytt. Och all spänning som följer med det.

När vet man att gränsen är nådd? När är det dags att släppa taget och börja om? När vet man att det är på riktigt? Eller är allting mer eller mindre en illusion? Och om kärlek är en illusion, vill jag då leva i den hårda verkligheten?

Ett svar

  1. Svåra frågor du ställer. Jag funderar ungefär likadant. Allt jag vet är att det inte är nån annan än jag själv som kan besvara mina frågor.

    Lycka till med ditt vägskäl!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Midsommarpepp!

Glad midsommar! När du läser detta har jag redan checkat ut för helgen och åkt ner till Skuleskogen för att fira midsommar i Friluftsbyn tillsammans

Höstfix i trädgården

Nu när jag skaffat hus ska jag ju bli en odlande människa! Ska vi se hur det går? För ett tag sedan grävde jag upp

Måndag och tisdag i Göteborg

Det är inte ens två veckor sedan. Jag anlände Göteborg på förmiddagen förra måndagen efter att ha åkt nattåg ner från Övik. Visst, vi hade

Att förlora ett pälsbarn

Dagen igår började precis som vanligt. Jag tog en promenad med Leia och när vi kom tillbaka strök Silver sig runt benen på mig som