Jösses vilken vecka!

Har precis kommit hem till Övik (HEM till Övik – så konstigt att säga!) efter en fantastisk vecka i Skottland och kastas rakt in i ett nästan fem timmar långt årsmöte med Influencers of Sweden. PHEW! Snacka om att vara mosig i hjärnan nu. Det var ett mastigt och till viss del dramatiskt möte men vi tog många viktiga och bra beslut och jag får vara ledamot ett år till, hurra!

Alltså, ni kommer få Skottland-inlägg i typ en månad nu här på bloggen. Jag har sett och upplevt så mycket fantastiskt att jag får stora dåndimpen när jag tittar på bilderna. Skottland är verkligen en HELT fantastisk naturupplevelse och gillar man gamla slott, eller ”gammhus” som mamma säger på bred norrländska, då har man ju dragit jackpott.

Jag tänkte vi tar det lite i ordning, åtminstone till en början?

Vi kom alltså till Edinburgh i tisdags efter att ha åkt nattåg till Stockholm (en fördel jag kommer sakna med att bo i Stockholm – man slipper resan TILL Stockholm). Det var jag, mamma, min lillebror Johan och min morbror Roger. Vi plockade ut vår hyrbil på flygplatsen och satte iväg norrut. Vi skulle nämligen utforska nationalparken Cairngorms de första dagarna i Skottland!

De flesta delar av Skottlands natur är magiskt fina, men de här bergen, de tar andan ur mig. Vi åkte på kringelkrokiga vägar och försökte hålla oss på vänster sida av vägen (rondellerna var spännande) och jag skrek ”STANNA” ungefär varenda kilometer och Roger tvärnitade på någon liten grusplätt som han kunde hitta på de annars vägrens-lösa stigbreda vägarna.

Det fanns ulligulliga får överallt och fluffiga kossor och magnifika hästar och vi höll till och med på att köra över en svart orre.

Vid ett ställe där vi stannade kunde man köpa ägg från gården, de låg smidigt placerade i en låda vid vägen och när vi stannade och jag fotade äggkartongen kom ägaren ut och meddelade att han hade fler än de som var i lådan!

Vi pratade en liten stund och han berättade att han jobbade som hjortjägare (de kommer ner i dalen mot kvällen så då kan man få en titt på dem) och hunduppfödare och hade tolv (12!!!) jakthundar.

Vår fina lilla bil. <3

Blir man inte lite gråtfärdig av allt det fina?

Mot kvällen kom vi fram till den lilla byn Braemar och vårt hotell Invercauld Arms där vi skulle bo i två nätter. Ja, jag bokade det pga tinnar och torn. Det var ganska typiskt engelskt, halvsunkigt men helt okej. Mysig pub där lokalbefolkningen hängde!

Vi tog en promenad på byn där det fanns en matbutik, post, apotek, en second hand-butik (som fan alltid var stängd när vi gick förbi!) och ett galleri. Rimligt för en by med ca 800 pers.

De har också ett alldeles eget slott som ser ut som taget ur en Disney-film.

Vi besökte en av stadens fyra (4!!) kyrkor och där blev vi kompis med den här urgulliga kissen som såg nästan på pricken ut som familjens gamla katt Mitzi som dog för några år sedan.

Så gulligt!!

Braemar är en av Storbritanniens tre kallaste lågt liggande platser med en årlig snitttemperatur på 6,8 grader. I juni blir det typ inte varmare än 15 grader så det faktum att jag tog med mig shorts var en aning onödigt.

De gillar skorstenar och den arkitekturen har inte ändrats sedan medeltiden då samma typ av skorstenar fanns på alla gamla slott vi hängde på.

Just dessa sitter på vårt hotell och de fick vi kika närmare på när brandlarmet gick en morgon runt sju och vi rände ner för brandtrappan och ut på baksidan där vi fick denna utsikt. Det var falskt alarm och vi kan konstatera att de två ägodelar jag håller högst är min telefon och min dator, de var de två saker jag fick med mig ut. Passet? Det tänkte jag inte ens på.