Första gången jag besökte direktsändningen av Vinkritikerna satt jag (som lekman) i panelen. Jesper och Sara lärde sig uppenbarligen av sitt misstag och bjöd därför in mig i lördags som publik i soffan istället. Mycket klokt av dem. Och bra för mig. I soffan kunde jag nämligen fokusera på att dricka vin och twittra strunt istället för att faktiskt komma med seriösa åsikter om vinerna som provades. Dock sa jag nog mer smarta saker om vinerna i lördags än vad jag gjorde under hela direktsändningen förra gången. Ironiskt.
I soffan hade jag den här gången sällskap av Ida och Marcus, och i panelen denna afton fanns även Erik. Bland vinerna som provades fanns ett av mina favoritviner, Tommasi Graticcio Appassimento, samt ett för mig nytt vin, Irony, som nog ändå, så här i efterhand, fick mig att omvärdera min illvilja mot Pinot Noir.
Och, så klart, i enlighet med tradition och regler, så spårade det ur någonstans efter att det tredje vinet hade provats. Jesper dansade i kalsongerna och Sara sölade runt och sedan bar det av in till stan i solglasögon och poppandes LMFAO på tunnelbanan. Som ett gäng rödvinsfulla fjortisar. Sedan följde Nada och Imperiet och sedan missade jag min hållplats på nattbussen och hamnade nästan i bussgaraget.
En sådan, alldeles tokig, alldeles spontan, alldeles lysande kväll.
