Bob Hansson. På Rivals scen står denne yvige man (som skrivit en himla bra bok) med ett kroppsspråk som bäst kan liknas vid en schizofrenig orkan. Ena sekunden virvlar och snubblar han över scenen med armarna vevandes åt alla håll och gastar i högan sky om kärlek och närhet och i nästa stund står han blickstilla och viskar med stora hundögon och sorg i rösten.

Han pratar om att den som älskar mest förlorar. Och jag tänker på att vi människor är så ofantligt rädda för att sträcka ut handen och kanske inte få en hand tillbaka att vi inte ens vågar försöka. Att när vi träffar någon så är vi så oroliga över vad den andra ska tycka om oss att vi glömmer bort att känna efter vad vi faktiskt tycker om dem. Om spelen vi spelar och rädslan för att vara den som känner mer, som vill mer. Som älskar mer. Därför att den som älskar mest förlorar. Sitt obrustna hjärta. Sin stolthet. Kontrollen.

Detta är ett koncept och en rädsla så inkörd i vårt medvetande att ens ifrågasätta den blir ett projekt. Att ens våga tänka tanken att man skulle kunna vara den som sträcker ut hakan, som tar en chans, finns inte.

Motfrågan är dock; om den som älskar mest förlorar, vad vinner då den som älskar minst? 

Bob Hansson under 4goods föreläsning.