Nu är festivalen över för i år och jag såg inte en enda film. Det är lite ledsamt att jag missade så mycket bra film men ärligt talat har jag varit tvungen att prioritera vila och själsro de stunder jag kunnat. Medvetna val rockar ändå – mindre ångest på det viset.

I alla fall – något jag faktiskt fick äran att närvara på under festivalen var Ellen Burstyns prisutdelning. Hon mottog Stockholm Achievement Award och var i stan för att ta emot priset och intervjuas på scenen och jag satt på första bänk. Jag kunde på riktigt nyst på kvinnan. Supernära alltå.

Vilken fantastisk kvinna alltså. Så klok, ödmjuk, rolig och smart. Jag ville typ adoptera/kidnappa/tvinga henne att bli min mentor. Jag skulle kunna droppa så många citat här men jag tycker istället att ni ska titta på intervjun här nedanför. Ni ser hon längst fram med blonda tofsen som fotar och twittrar och har sig? Det är jag? Jag klappar också alldeles fantastiskt högt.

Jag högg henne utanför biografen efteråt och tackade för en otroligt inspirerande stund. Och började lipa. Jag alltså, dessa känslor som inte får plats i kroppen. Hon blev glad i alla fall och lite tårögd hon med. Så bra dam alltså.