Jag är tillbaka på Gravid vecka för vecka! Du vet ju att jag tog en liten paus från allt runt jul och nyår och att livet var lite hektiskt i januari men nu ska jag ta tag i projekt bebis igen. Även om det känns lite motigt just nu…
Glad alla hjärtans dag! Jag ska snart iväg till Jennie och Jon och preppa inför Företagargalan i Övik ikväll men först tänkte jag vi skulle titta på en av mina stora kärlekar – skogen i snöskrud.
I söndags bjöd skogen på höga tallar med tunga grenar och massor, massor av snö. Det är min bästa version av vinterskogen.
Jag och mamma bestämde oss efter mycket om och men att ta en promenad till Huggsjöstugan, där säljer man nämligen hemgjorda semlor och bara det är ju värt att pulsa två kilometer i skogen för.
Leia var överlycklig över skogsturen, brände på fram och tillbaka längs med den förvånansvärt gå-vänliga stigen. Jag trodde jag skulle sjunka ner varenda steg jag tog men det gick riktigt bra, mestadels!
Och sedan kikade solen fram mellan träden och jag blev exakt så här lycklig!
Så här ser förresten brynen och fransarna ut utan någon slags smink på sig – är så nöjd!
Nackdelen med plusgrader och sol var att snön började rasa i drivor från de vackra, snötunga träden. Och ganska ofta rasade den ner på oss. Mamma slutade efter ett tag att ta av sig huvan, det blev så himla mycket snö innanför jackan då. Fniss.
Sedan kom vi fram till stugen.
Fick semlor och kokkaffe. Nöjdheten visste inga gränser. Förutom att det var helt vansinnigt varmt och fuktigt i stugan pga plusgrader, svett, snö och annat härligt i kombination.
Så himla fint. Tänker att man borde komma tillbaka hit på sommaren och bada!
<3
Ha en fin torsdag, eller alla hjärtans dag, du får välja själv. Men kärlek är himla bra, generellt.
Puss!
En sak jag hade lovat att unna mig själv när lanseringen av Social Brand Lab var klar var en helrenovering av huvudet, haha! Alltså – klipp, färg och fix av ögonbryn och ögonfransar.
När jag var på träffen med Ladies Circle förra månaden hamnade jag bredvid Mari som är frisör och det var som att ödet hade fört oss samman! Så vi bokade in mer eller mindre en heldag för makeover och i fredags var det dags.
Så här såg den klassiska förebilden ut. Frissigt hår som inte fått kärlek sedan september 2017 (!!). Det är alltså 1,5 år sedan jag klippte mig. Man kan säga att det var på tiden.
Sedan har jag ju noll ögonbryn om jag inte sminkar dem vilket resulterar i magnifikt hög panna. Och några stackars strån till ögonfransar ser man knappt heller.
Vojne. Ni märker ju att jag behövde hjälp.
Leia var så klart med! Hon höll modet uppe i ungefär två timmar sedan var hon bananas-uttråkad. Och då hade vi bara kommit halvvägs.
Först tre olika varianter av färg i håret. Och sedan fick jag hennafärg i brynen och dessutom ett “lash lift” och färgade ögonfransar. Det är typ som att permanenta ögonfransarna så att de är böjda hela tiden! Det plus att färga dem är ett jättebra alternativ till fransförlängning, jag skulle gnugga bort förlängningarna på ett dygn = dålig investering.
Sedan skojade vi till det, fredag som det var och allt, och så mejkade Mari mig med! Blev helt kär i den gröna duo-skuggan från Nouba som hon använde så har beställt hem den.
Hon hade också en sådan där fräsig airbrushmaskin, man lägger alltså foundation, rouge och contour med en airbrush! Sjukt coolt och det blev ju riktigt snyggt!
Fyra timmar senare var renoveringen klar! Det blev tillbaka till strawberry blonde och så behöll vi längderna, tänker att jag kanske ska prova på det här med långt hår igen? Jag har ju trots allt haft mer eller mindre mycket page i ganska många år nu.
Och just – Mari satte in några slingor löshår med, för att tjocka till det lite, fint va? Jag är SÅ nöjd.
Ta-da! Vad tycks?
Tänker att jag återkommer om några veckor med rapport om hur hennabrynen och lash liftet har hållit, kan det vara av intresse? 🙂
I tisdags fick jag feeling för klänning! Det var ett tag sedan jag fick det nu – och ännu längre sedan jag bjöd på någon form av regelrätt outfitinlägg – så nu var det banne mig dags!
Den här klänningen kom till mig på posten från Sara som kände att det var dags för den att vandra vidare i världen. Och det var ju en himla tur att hon tänkte på mig då! (Kolla för övrigt in Saras bloggserie “Den stora Norrlandstrenden” – älskar den!)
Lite extra roligt att jag har exakt den här klänningen fast i mörkblått och funderade på att köpa den randiga också för att jag tyckte om den blå så mycket. Så bra det kan bli!
Och ja, det var en sisådär -16 när vi tog de här bilderna. Friskt!
Klänningen är från Lindex men sisådär ett år gammal. Jackan är också från Lindex, även den ett år på nacken nästan.
Ha en fin lördag nu kompis!
Vips så hade första månaden av 2019 gått och det var plötsligt februari!
Jag och Leia försökte hitta åt stigen upp till sjön som hade snöat igen och Leia försvann nästan i snön!
Det snöade och snöade och snöade lite till och jag körde fast bilen på uppfarten. Det var ju bara en tidsfråga tills det skulle hända, det visste vi ju allihopa.
Första gången fick jag faktiskt loss den helt själv! Andra gången fick jag kalla in förstärkning i form av min morbror som fick komma göra proffs-bil-körar-grejer för att få loss den. Annars hade den fått stå där tills det blev vår.
Jag rev av årets första föreläsning för Marknadsföreningen i Övik och hade en riktigt rackarns bra dag! Älskar när flowet bara kommer och föreläsningen liksom flyter på som bara den! Bra fredag.
Sedan stängde registreringen för Social Brand Lab i söndags och jag tog en selfie ganska precis 32 sekunder innan jag skulle gå live på Facebook för en avslutande Q&A innan vi stängde dörrarna. Och nu har jag en hel massa fina elever som är så jädra drivna och peppiga och jag är så stolt!
Uppskattade också att Jackie körde tuggimmipopstil i samband med min live där. Viktigt att jobba med bra folk!
Jag fotade spontant lite bilder till Jacks Instagram i OffCoffs fönster. Jag försöker få honom att förstå det här med musiker och personligt varumärke = bra skit. Det sitter långt inne men bilden fick mycket likes så jag tror vi fick ett break through!
Och efter mycket snö och moln så kom solen och livet tillbaka en sväng!
Och Leia väntade på att få skälla på brevbäraren men han kom aldrig.
Och det var början av februari!
Alltså det här med pengar. Jag har alltid varit så van att inte ha pengar. Har aldrig haft ett speciellt välbetalt jobb eller tjänat massor i mitt företag. Jag har varit rätt dålig på att fokusera på att tjäna pengar, jag har istället byggt värde och gett bort mitt bästa gratis. Och det har ju funnits ett syfte med det med, att bygga tillit från den skara människor som idag köper den produkt som jag till slut skapat.
Och när man inte har pengar är det enkelt att prata om pengar. Åtminstone har jag känt så.
Men nu har jag pengar. Vi snackar inga mängder och miljoner men mer pengar än vad jag har haft på länge. Pengar så att jag kan ta ut en minimilön. Och helt plötsligt blev det lite svårt att prata om pengar.
I veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med?!” pratar jag och Alex om min lansering, att den gått över förväntan och överväger om jag ska berätta HUR bra det gått eller om det är ointressant eller skrytigt.
Vad tycker du om att prata om pengar? Enkelt? Svårt? Lättare när man inte har pengar eller när man har?
Den senaste veckan har varit megarörig i mitt huvud. Samtidigt som lanseringen har gått som tåget och jag är helt överväldigad av den respons och de resultat som jag får så har det varit snurrigt på den privata fronten. Du vet ju att jag sällan har någon slags aktivitet på den privata fronten som får utrymme här så försök inte trilla av stolen i chock.
Jag har inte så mycket mer att säga om det just nu. Förutom att blev en hejdundrande bergochdalbana och jag blev själv förvånad över hur jag reagerade. Jag måste nog reagera färdigt innan vi kan prata mer om det.
Igår sken solen i alla fall över Kvaved en liten stund. Det var sexton grader kallt och jag tog med mig Leia och fotostativet och gav mig ut på promenad. Ungefär så här ser min lilla by ut. Den består av den här raksträckan och några svängar innan den. Nyser du när du åker igenom så missar du allt. Typ. Älskar det.
Lagom till jag hade fotat klart på ängen och mest busade loss med Leia så fick hon för sig att dra. Upp på vägen. Samtidigt som jag hör en bil som närmar sig. Hela magen bara knyter sig och jag avgrundsvrålar för att få henne att stanna. Tror ni hon stannar? Nejnej.
Så jag plumsar upp från ängen på det där supersmidiga sättet som man gör när man är skitstressad i djupsnö och kommer upp bara för att se henne spatsera längs med vägen, korsa den lite då och tå. Tipptapp liksom.
Fy fan vad jag gormade och skrek! Något som jag sedan på instagram stories fick veta att en av mina grannar hade hört – igenom sina hörlurar (!) – när hon var ute och skottade. Japp. Hon som fotar sig själv på ängen och sedan springer gormandes efter sin hund, det är så jag är känd i byn. Jappjapp.
Efter sisådär 300 meter kom Leia på att hon skulle vända och komma tillbaka till mig. Hon insåg väl att det där gormandet inte var kärleksspråket eller åh-nu-ska-vi-busa-språket. Och jag fick gå in i min lilla solfläck och se zen ut.
Tänk vilken lyx du har som får läsa den här bloggen och få all behind-the-scenes-goodness som inte syns på Instagram! Haha! Känner du dig inte lyckligt lottad?
Gården är så vansinnigt vacker just nu och jag har inte ens något emot att det verkar ha kommit en decimeter snö varenda gång jag går utanför dörren.
Imorgon är det dags för mitt sista webinar och sedan är det in i kaklet med den här lanseringen. På söndag stänger registreringen till Social Brand Lab och jag ska försöka definiera vad “vardag” betyder för mig.
Puss!
Häng med på hur det gick till när promotionmaterialet för Social Brand Lab blev till – från fotografering till grafisk design.
Här kommer sju bilder från den senaste veckan.
Det snöade lite lätt så att granarna blev sådär florsockerpudriga igen. Så rackarns mysigt.
Min lillasyster Anna fyllde 28 år så vi åkte till Lögdeå och hennes nya hus dit hon flyttat med sin kille och åt lax med trysundasås och dock lite av godhet.
Men inte nog med det, det blev efterrätt också. Ojojoj vilken fest!
Den här bilden är lite skräpig men jag ville ändå lägga upp den här därför att den är tagen sent på kvällen och är alltså BARA upplyst av månen (förutom lamporna på husen). BANANAS.
Sådan här var utsikten från mitt sovrum mest varje dag och jag levde i någon slags konstant vädereufori.
Social Brand Lab lanserades och jag satt här mest varje dag och bara njöt av att någonstans skörda det jag skapat under så himla lång tid.
Och det var den veckan. Jag är mitt uppe i lanseringshets just nu så har inte tid att reflektera över så mycket annat. Men jag är väldigt, väldigt glad, ska du veta. <3
Vilka galna dagar det har varit!
I lördags lanserade jag ju Social Brand Lab och körde mitt första LIVE webinar. Och vilken uppslutning! Ni var så många som var med och engagerade er och verkligen gjorde en grej av det! SÅ underbart att se!
Jag höll till på OffCoff och gjorde webinaret, dels för att det är bättre med plats där men också för att där finns en stabil och snabb internetuppkoppling, mer än man kan säga om den som finns här ute i Kvaved.
Lördagsaftonen spenderade jag helt utslagen på soffan framför Netflix, det är sjukt vilken urladdning ett webinar är, speciellt med tillhörande techstrul och panik som kommer med. Men allt löste sig i slutändan och vi hade en väldigt framgångsrik första dag.
När jag låg där på soffan så ringde Sanna på Facetime och det slutade med att vi satt och gick igenom “gamla fotoalbum”, dvs – min blogg, och tog en tripp down memory lane genom de senaste fem åren som gått sedan vi lärde känna varandra.
Sanna sa “om fem år till kommer vi se tillbaka på den här galna lördagskvällen då vi låg hemma båda två och tittade på gamla bilder”. Haha! Nej, speciellt galna är vi nog inte, men himla bra ändå. <3
Idag är en alldeles speciell lördagsmorgon. För idag släpps Social Brand Lab, onlinekursen som jag arbetat som en liten iller med det senaste halvåret. Jag har ungefär en miljon fjärilar i magen.
Tillsammans med solen vaknade jag och Leia och tog en promenad i skogen. Det märks att vi har mer ljus på dagarna nu, det är så underbart.
Bäcken har frusit nu. Eller, man hör fortfarande hur det bubblar och porlar under isen, jag älskar det!
Pirrig och nervös tjej.
Fyllde på mat till pippifåglarna, de har verkligen hittat hit nu, det är lunchrusning varje dag, som ni kan se på marken.
Nu kör vi igång den här skitviktiga dagen. Håll tummarna för mig.
Nyare inlägg