Snyggaste kontoret mitt på söder. Bästaste nya kollegorna. Piffigaste smyckena. Flottaste arbetsuppgifterna. Coolaste kickoffen coming up. Träningspengar. Macdattor. Och godis på måndagseftermiddagen. Behöver jag tillägga att jag gillar nya jobbet?
Vad fan håller jag på med?! #47 – ”Ett riktigt tungt men lättande beslut”
fredag, 23 februari, 2018
2 kommentarer
Hallå och glad fredag! Ett nytt avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!” är här och i det här avsnittet delar jag med mig
12 svar
Yey, inte mycket att klaga på där! Göttans!
Verkligen inte, wheey! 🙂
Aaah, jag tror jag vet var du jobbar. Är det där jag tror är jag alldels övertygad om att du kommer trivas ypperligt. Och är det på det stället arbetar du dessutom med min svägerska som råkar vara en sjusärdeles trevlig person så det kan ju inte bli annat än bra ;-). Hmm, kodordet kanske är kladdkaketävling?
Haha, verkar stämma fint! Vem är din svägerska? Jag har inte tagit del av den spännande kladdkaketävlingen ännu, men är mycket spänd inför detta eminenta inslag i jobbveckan.
Jag blir avis! Jag vill också ha ett jobb. Inte i Sthlm och inte nödvändigtvis godis på måndagar, men gärna ett med normala alt. glada arbetskamrater och halvroliga arbetsuppgifter. Inte med tråkiga o buttra jobbarkompisar där man hela tiden får göra tråkiga grejer som på mitt förra jobb. 🙁
Ditt gamla jobb låter rätt sugit, bra att du slipper det. Nu kan det bara bli bättre! 🙂
Åh…kokosprickar… *dreglar lite* 😉
De var precis lika goda som de ser ut.
Man kan säga att min svägerska är en inverterad version av mig. I alla fall om jag definierar mig som en kort norrländska. Och enligt hennes egen utsago, just nu på första plats i den prestigefyllda fredagstävlingen. Men men, dags att krypa till korset, frågar du om hennes svägerska Maria kommer hon att se ut som ett frågetecken. Maria är mitt andranamn som jag använder när jag kommenterar på internet. Jag har ett ganska ovanligt förnamn och för ett antal år sedan arbetade jag på en arbetsplats där vi alla blev ”rekommenderade” att inte använda våra namn ”offentligt”. Dvs internetforum, bloggkommentarer mm. Det är en vana som tyvärr sitter i och ibland kan det, som nu, bli lite konstigt(och göra att man framstår som en märklig typ som smyger runt inkognito och bara är allmänt skum). Nåväl, J:et i efternamnet stämmer i alla fall.
Hmm, efter lite detektivarbete har jag nu lokaliserat den långa skåningen! 😉 Jag borde banne mig vara med i På Spåret!
Jaa, den var nog en 10 poängare. Well, well, hälsar jag på henne på jobbet någon gång lovar jag att ge mig till känna. I alla fall, lycka till med jobbet!
Ja, do it! Världen är så himla liten. 🙂 Tack!