Nej, det är inte en dubbelhake eller en brottarnacke. Det är halsfluss. And it hurts like hell.

Halsfluss måste vara något av ett eget litet helvete på jorden. Jag har varit förskonad från det så länge så jag har väl landat i föreställningen att det handlar om lite halsont och feber. But oohh nooo. Det handlar om att ungefär alla körtlar i hela jävla halsen sväller upp till 100 gånger sin egen storlek och gör så att halsen bokstavligt talat blir bredare än ansiktet. Jag kan inte ens känna mitt käkben längre, så svullet är det. Äta kan vi ju se oss om i himlen efter, jag kan knappt öppna munnen tillräckligt mycket för att dricka eller borsta tänderna.

När jag åkte till vårdcentralen igår morse tycker jag att det var rätt illa, men sedan dess har det blivit ungefär nio resor värre. Bara sedan jag tog den här bilden har det blivit värre. Jag har fått pencillin och jag knarkar alvedon och ibumetin om vartannat och jag kan fortfarande andas normalt, men det här är fan obehagligt. Det är inte bara det faktum att jag är helt orkeslös eftersom jag inte ätit ett riktigt mål mat på två dygn utan att det slutar inte svälla! Snart får det inte plats i skinnet längre, det spänner och jag kan knappt röra huvudet.

Jag försöker sova så mycket jag kan för att vila samt att tiden ska gå, men även jag har en gräns för hur mycket jag kan sova. Plus att jag tror att jag börjar få liggsår.

Snälla, ge mig något annat att tänka på. Jag saknar mitt käkben.

Mvh / En jävligt grinig pelikankvinna