För 10 år sedan skulle en tältnatt varit helt otänkbart för mig. Jag samlade på högklackade skor och spenderade större delen av min tid på event och i olika barer. Skogsmulleri var så långt bort från mig man kunde komma. ”Utomhuset” var min mardröm.

Att gå från det till att faktiskt dra på sig en ryggsäck med plan att sova utomhus – och detta MER än en gång samma sommar – det får väl ändå vara ett bevis på att människor kan förändras?

Sedan jag flyttade hem till Övik för tre år sedan har jag blivit mycket mer av en skogsmulle. Och sedan jag började hänga med andra skogsmullar (eller ”outdoorprofiler” kanske de ska kallas) har jag också avancerat mitt skogsmullande till regelrätt fjällvandrande!

För visst räknas det även om själva vandringen bara är nån kilometer?

Där i början av augusti var jag ju uppe och hälsade på Sara i hennes nya hemort Funäsdalen. Du kanske minns cykeläventyret? Dagen efter sagda cykeläventyr ville nämligen Wilda ha med oss ut och tälta. Så ut och tälta vi gjorde!

Känns ju aningen bisarrt att packa den enorma rycksäcken med 15 kilo för att gå i typ en halvtimme. Men så blir det när det ska övernattas och tältas och sånt. Så off on the spång it went!

Tjejerna var med så klart och skulle sniffa och pausa var femte meter och vid varje fjällbäck.

Efter en lagom vandring på sisådär 2 kilometer kom vi fram till Anderssjön där vi skulle slå läger för natten.

Sämre kunde man ju haft det. Vi fick dessutom alla var sitt rum, man måste ju lyxa till det när man kan!

Detta hade nog mest att göra med det faktum att vi hade tre hundar med oss. Hade blivit kaos om de skulle sovit i samma tält.

Bubblet och ölen la vi i kylen på en gång. Det gäller att prioritera.

Räser (Saras valp) är en riktig vattenhund! Mina jyckar avskyr att få tassarna blöta.

I det här gänget är det ju vanligtvis så att Wilda är överlevnadspersonen som sköter eld och Sara sköter bubbel. Just denna afton skulle det tydligen bytas arbetsuppgifter.

(Utanför bild kanske det eventuellt byttes tillbaka sedan.)

Sara stod dock för matlagningen. Trattkantareller i murikan här.

Jag drack bubbel och levde #förfan.

Luna och Leia är verkligen så olika som man kan bli. Luna är fortfarande lite valpig och klumpig och yster medan Leia är tanten som mest vill lukta på blommorna.

Klagade EJ.

Och så gick solen ner och vi satt här och åt och drack öl och pratade om livet och det var faktiskt knappt ens någon mygg.

Detta kan vara en av mina favoritbilder på mig själv. Jag ser så himla lycklig och harmonisk ut.

Men det var blött på marken och jag blev blöt om byxorna och Wilda började gapa något om ”stridsvärde” (hon jobbar inom försvaret) och att den blir lägre när man är kall och blöt så jag ställde mig med rumpan över elden för att torka. Hon önskade nog lite då att hon inte sagt något.

Fortfarande också lite oklart vad vi skulle strida mot. För?

❤️

Det är så vansinnigt vackert men jag minns också att jag var galet nervös för natten. Skulle det bli kallt? Skulle jag kunna sova? Skulle hundarna vara oroliga?

Och allt gick så bra! Hundarna var mycket lugnare i tältet än när jag sov i hängmattan och även om det blev lite kallt så hade jag laddat med dubbla sovsäckar så det gick fint.

När jag gick ut och kissade på natten kröp Leia ner i min sovsäck så jag fick en liten sked resten av natten med. Mys OCH värme i ett. Recommend.