Skatten som är skogen

Det är fredag och julen står onekligen för dörren. För första gången i livet har jag varit i skogen (Kvaved) och sågat ned en egen julgran! När jag växte upp hade vi alltid plastgran så jag är orimligt pepp på att avnjuta doften av en riktig gran i jul.

Ute i Kvaved har tiden sedan i somras stått still. Förutom att det på gården nu ligger otroligt mycket snö. Eftersom vi inte varit där och skottat så går det inte att köra upp bilen utan man får pulsa från gärsgårn' och hoppas att skaren håller någorlunda. För några år sedan hade jag tyckt att detta var jobbigt. Jag är bekväm och vill inte bli blöt och ha snö innanför skorna. Nu drog jag upp sockarna långt över byxbenen och pulsade på. Den knarrade och jag älskade det. Jag gick igenom skaren och jag garvade.

När jag var liten var jag den där ungen som hatade att vara ute. Jag var inte sportig eller hade myror i benen utan lekte snällt med mina Barbies och My Little Ponys medan mamma försökte få ut mig ur huset. Jag gillade inte utomhuset. Och definitivt inte skogen. Har tältat typ en gång och avskydde det.

Så ni kan ju ana min överraskning – och så även min mors – när jag nu närmar mig 40 och äntligen har insett magin med skogen. För nu – jag älskar den. Lugnet. Myllret. Tryggheten. Att allt bara är. Jag hämtar energi och lugn i skogen.

Jag har i detta insett att en av mina mål i livet är att bo närmare skogen. Och inte en liten skogsplätt där man kan se hus åt alla håll utan riktig skog. Jag vill kunna kliva utanför dörren och rakt in i skogen. Exakt när eller hur detta ska gå till vet jag inte. Men ett steg till att hamna rätt är ju att veta åt vilket håll man ska gå.

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

4 svar

  1. fint att du landat lite i tanken om framtidens bo! jag älskar också skogen, lugnet den ger. det är nog det jag saknar mest med flytten till malmö, att helt plötligt inte ha skog utanför dörren.

    ps! SÅ mysiga bilder på dig!

    1. Tack!! Och ja, även om jag bor i Nacka så är det inte skog UTANFÖR DÖRREN. Det är det jag vill ha, känna syret flöda i ådrorna från bara några meter. ÅH.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Mitt första norrsken!

Igår kväll lyckades jag för första gången fånga norrsken på bild! Hurra!  Det var tack vare Jackie som skickade ett meddelande där hon skrev “det

Morgondimma

Jag har inte haft så mycket inspiration att fota i sommar. Har drabbats av jämförelsesjukan och fastnat i perfektionshets. Vilket ju leder till ingenting. Det

Kommunikatörsdagen

Kommunikatörsdagen i Karlstad!

De senaste dagarna har mitt humör sväng kraftigt, från uppgivenhet till eufori till sorg och hopp. Jag blir alldeles matt bara av svängarna (och det