Den här sommaren har bara sprungit förbi i ett huj. Jag har definitivt kommer in i semestermode och har nu stora problem att komma ur det igen. För första gången på många år har jag nästan helt lyckats koppla bort jobb och bara njuta av stunden, även om det så klart blev mycket annat med flytt och ett rätt aktivt privatliv som tog plats.

Det blev inga långa resor, bara några dagsutflykter till platser runt omkring. Det känns å ena sidan helt okej och jätteskönt att bara ha varit hemma men nästa år vill jag nog åtminstone iväg på ett äventyr, gärna precis i början av semestern. För att liksom manifestera att NU, nu är det sommar.

Men jag tänker att, innan vi tar oss an augusti med öppna armar, ska vi kika lite på hur min juli-hemester såg ut?

Jag spenderade mycket tid här, vid sjön och i skogen. Det har varit tumult i själen och hjärtat i många månader nu och den här platsen har gett mig ro. Detta kommer jag sakna som attan med Kvaved. Mina stigar, min sjö. Min Leia tar jag dock med mig och upptäcker nya stigar.

Lite då och då fick jag besök på gräsmattan i Kvaved och de dagarna var alltid lite bättre än alla andra.

Jag och mamma åkte på en och annan (och femte) loppisrunda och ibland snubblade vi över en hembygdsgård där det bjöds nybryggt kaffe och smörgås. Älskart'.

Och i Kvaved åt jag frukost i skuggan och hängde kläder i solen och åt solvarma jordgubbar direkt från landet.

En torsdag kom Sveriges Radio Västernorrland på besök på gräsmattan och vi pratade i direktsändning om min flytt hem, att jobba som influencer och mitt nya hus.

Jag blev lite impad (och lite besviken) över att den enda teknik som behövdes för att få ut oss i etern var en telefon, en app och någon slags kombinerad hörlurs/sändningspuff. Den stora parabolen fick inte vara med alls.

Vissa dagar med fina personer vid min sida var värda att skryta lite extra om.

Och helt plötsligt var det dags för min sista solnedgång innan jag skulle flytta och augusti tog över.