Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla de känslor som rusat igenom mig den senaste veckan. De flesta härliga, vissa ångestfyllda, väldigt många med lösa ändar som ännu inte är redo att knytas ihop.
Jag är en planerare. Som fått lära sig att ta ett stort steg tillbaka och släppa taget om sådant som jag helt enkelt inte har någon kontroll över. En dag i taget. Leva idag, inte imorrn, inte nästa vecka, inte till våren. Nu. Nununu.
Ett kontrollfreak utan kontroll. En planerare utan en plan. Frustrerande eller frihet?
I'll get back to you.
6 svar
Jag har läst din blogg under våren och sommaren nu och om du visste hur väl jag känner igen mig i det du skriver om att lära sig släppa taget! Det är verkligen inte lätt för oss planerare och fixare att ha tålamod och inte alltid ta tag i, styra upp och ta kontrollen. Kanske är det just i kärlek som detta blir som svårast och tydligast…. Babysteps ja, tänk att det är dom minsta stegen som är dom svåraste. SUCK! Lycka till, jag tycker du är modig!!!
Tack Bea! 🙂 Att du skriver så känns verkligen ända in i själen. De små stegen ÄR verkligen de svåraste. Man lär så länge man lever, eller hur! 🙂
Ja Linda, det är nog det som är själva meningen med livet – att lära sig leva! Men viss kunskap tar sån kraft och kan vara så svååååår. Det enda som får mig att orka ha tålamod är att jag vet att mannen jag ger tid är värd det! Och så hoppet om att kärleken är stark och tidlös. Stor Kram till dig och till alla som vågar älska helt och fullt!!!
Bea, så underbart! Hoppet och glädjen lever jag för. Och det faktum att jag har lärt mig att välja glädje framför pessimism, eller lär mig lite för varje dag som går!
Jag brukar tänka så här: Vad som helst kan hända – så se möjligheterna! Inte så enkelt alla gånger, men jag försöker… Ha en fortsatt hoppfull dag, Linda! 🙂
Klyschor finns av en anledning.. 😉 Jag var tvungen att skriva ett inlägg om att välja glädje med inspiration från dig Bea, tack!