Det har hänt en del sedan jag gjorde min första odlingssäsong här i huset 2020. På vissa områden i alla fall. Trädgården har blivit större, jag har blivit aningen mindre ängslig när det kommer till förodligen (aaaaningen) och jag har idag lite bättre koll på vad som är värt att förså vs vad som bara är att peta ner i jorden i mitten på juni och få ungefär samma resultat.

Å andra sidan så har jag exakt lika lite logiskt tänkande som för fyra år sedan så resultatet blir fortfarande lite hipp som happ. För något jag tänkt på under dessa odlingssäsonger är detta: är det inte underligt att något som kan ge sånt lugn i själen också kan vara så otroligt uppstressande och ge sådana känslor av otillräcklighet? Eller det kanske är det det är – terapi för sagda otillräcklighetskänsla. 😅

Själva sådden tycker jag är ganska mysig, så även att plantera om (för det får jag göra stående och ofta inomhus). Det jag hatar mest med odling är att plantera ut. Jag glömmer liksom varje år att utplantering är förenligt med en miljard knott och mygg som bara flyger upp i nyllet på en när man försöker trycka ned saker i jorden. Till det lägger vi också ryggont och det faktum att fan allt blir klart samtidigt och ska i jorden exakt samtidigt? Stressens mamma där.

Kanske bara ska hålla mig till perenner. Perennrabatter och bara krukor och kanske pallkragar med sommarblommor? Och så grönsaker i köksträdgården? Det här odlingsinlägget escalated quickly kan man säga.

Jag måste helt enkelt planera nästa odlingssäsong redan nu så att jag inte glömmer bort allt och går i samma fälla igen nästa år. Det är det som är haken. Planeringen. Planteringsplaneringen.

Nåja, låt oss kika på vad som hänt hittills odlingssäsongen 2024.

De första fröerna åkte i jorden den 7 april då Åsa kom på besök och vi satt och petade ner i tråg och byttor och krukor i timmar och åter timmar. Hon lärde mig några väldigt värdefulla hacks – typ att fylla jord i en massa lådor och tråg ena dagen och peta ner fröer i dem en annan dag. På så vis blir det inte lika övermäktigt och man kan få lite feeling utan att behöva riva upp hela jordprojektet. Mycket bra tips!

Det är lite lustigt att man längtar efter den där första dagen då man får börja ösa upp jord och stoppa händerna i myllan och när den väl kommer så spöregnar det och man håller på att frysa händerna av sig när man står där ute på verandan och öser upp jord. Inte fullt så romantiskt som man tänkt sig kanske. 😅

Först hamnar allt på golvvärmen i badrummet (det var trångt där ett tag) för att gro och sedan åker det upp i gästrummet där jag byggt både en odlingshylla i tre våningar att hänga i fönstret, men i år har jag också investerat i växtbelysning och en extra hylla så i år fanns det bra med plats. Där får de det ljust och relativt svalt.

Luktärtorna hamnade som alltid i jorden alldeles för sent för mitt tycke men det var i alla fall tidigare än förra året då de inte kom ner i jorden alls. Och kål har tydligen blivit min grej? Mina kålplantor var jättefina och robusta när de planterades ut i början av juni. Who would have thought? Mitt första odlingsår var det kaos rakt upp och ner.

Så här såg det ut den 1:a juni i uterummet som dubblar som växthus. Kål och tomater såg riktigt fina ut!

När det ser ut så här i uterummet så är man ju ändå mäkta stolt. Och ganska lycklig? I made this liksom? I created life!! Eller ja, jag faciliterade liv i alla fall.

Och sedan var det det där med sådd och utplantering. Sådd är mysigt och går ganska fort. Vattna, peta ner frön, peta över jord, vattna lite till. Klart! Men denna utplantering alltså. Det är en kamp. Mest en kamp mellan knotten och de 500 plantor man ”råkat” driva upp. 🫠

Den här första veckan i juni spenderades mer eller mindre dagligen med att peta ner plantor i backen och i år satte jag för första gången inte dahlior i rabatten på baksidan. Där hamnade istället majs och en hel del sommarblommor.

Anledningen? När frosten väl kommer så kommer den oftast hit bak först. Det är öppet, exponerat och dahliorna som har stått här har oftast rykt med första frosten, till skillnad från dem på framsidan som stått mer skyddat och därför klarat sig. För det är oftast sådär – det kommer EN frostnatt, alla dahlior dör, men sen är det fint i två veckor till! Extremt frustrerande.

Därför har jag i år satt alla dahlior, antingen i krukor (så att jag kan plocka in dem när det ser ut att bli frost) eller i köksträdgården på framsidan, omgiven av kål. Så det är status nu, i början av juli när allt jobb man gjort börjar ge resultat. Så nu ska jag mest ägna juli åt att njuta. Och rensa lite ogräs.